Jag vill resa bort. Långt bort.

Det ultimata vore att få åka till mina farföräldrars (som gått bort) stuga uppe Jämtland och spendera en hel vecka där med mig själv. Kanske låter helt sjukt när jag säger det men det är precis vad jag känner för att göra.
En hel vecka, helt med mig själv, långt ute i no where, flera mil till närmaste ICA och några km till en egen brevlåda.
Jag, personen som stormtrivs med människor, rörelser, händelser och i huvudstaden vill vara på öde mark.

Men ah, jag har tänkt efter, och det är precis vad jag känner för.
Inga krav från någon, helt ensam med mina tankar, ingen rädsla för något och tid till att komma underfund med vad det egentligen är jag vill här i livet, vart det är jag är påväg.
Låter som att jag är religös. Men icke.