I dag när jag satt i omkl.rummet med mina älskade lagkamrater kom ett ämne upp som jag alltid har funderat på. (Louise skämtade om att jag skulle skriva det i bloggen, men varför inte?)

I dagens svenska samhälle har vi många som har "Invandrat". I min kommun är det nästan hälften av alla som bor här som har annat etiskt ursprung till och med. Men till frågorna..

Om man är född i Sverige, har växt upp i Sverige, lever som en svensk, pratar svenska men har föräldrar från ett annat land, är man svensk då?

Och om man är född utomlands, har föräldrar från ett annat land, är två språkig men har svenskt medborgarskap, är man helt svensk då?

Om man är född utomlands men har föräldrar från Sverige, men har bott i ett annat land i hela sitt liv, kanske har dubbla medborgarskap, vad är man egentligen då?

Eller handlar det om vad man "känner sig" som? En del av andra generationens invandrare kallar sig svenska, andra kallar sig efter sina föräldrars ursprung. Finns det några "regler" för detta egentligen?



Och jag har hört att man kan bli utvisad från Sverige om man har annat etnisk ursprung och missköter sig i Sverige. (kriminellt tex) Om personen som då blir utvisad från Sverige har svenskt medborgarskap, familj och jobb i Sverige räknas inte han/hon som svensk då?
Och vi kan ju knappast utvisa dem svenskar som utför samma typ av kriminalitet? Varför är det så?
Och vad händer egentligen om en person som är född utomlands, men har svenska föräldrar, utför samma typ av brott i Sverige? Blir den skickad till landet den är född i, även om den har medborgarskap i Sverige?


Måste man ha bott i Sverige en längre tid för att få kalla sig för svensk?
Och om några år, när det har gått så många generationer att det är "mormor och morfars farföräldrar" som har invandrat, är deras efterlevande barn och barnbarn fortfarande "utlänska"?




Otroligt klurigt det här alltså.