Om man tittar tillbaks så är det snart ett år sen hela min vardag låg splittrad på marken. Jag var förkrossad, deprimerad, grät mig till sömns i veckor och mådde allmänt dåligt. Jag hade inget självförtroende, ingen självkänsla och tyckte att jag lika gärna hade kunnat dö. Jag hade ju ändå inget att leva för, tyckte jag då.

Jag gjorde saker utan av att tänka mig för, psykbryt. Jag åkte iväg mitt i natten med planen att sova i en tågtunnel, under tågen. Det låter så jävla stört och ingen kommer någonsin förstå varför. Då var det de enda rätta jag kunde tänka på, eftersom att jag inte klarade av att sova i min egen säng.
Kan ni förstå hur sjukt?
Det är knappt så jag själv förstår det faktiskt. Jag tänkte inte, jag bara gjorde, för det kändes bra, lättare liksom. En total black out skulle man kunna säga.

Ni som läser det här nu och dömer mig, jag hoppas ni har vett att komma tillbaks vid fler tillfällen och skapa en ny uppfattning.

Andledningen till att jag delar med mig av detta är för att jag tänker att det finns så otroligt många ungdomar där ute som förmodligen känner nu som jag kände då. Livet var inte värt att leva och jag tog mig lidandes igenom det. Tills en dag kom och jag bara gav mig fan på att göra något åt det.

Idag mår jag bra. Jätte bra. Jag är lycklig och trots de motgångar jag möter ibland tar jag mig igenom dem med huvudet högt och mitt välmående i behåll. Jag får komplimanger, om hur jag ser ut, om hur jag utstrålar och folk berättar att de ser upp till mig. Kan ni förstå?
Det är knappt så jag själv kan det.
Men jag njuter. Jag njuter av varenda sekund av mitt 18åriga liv. Jag har hela livet framför mig och just nu kan ingen och inget stoppa mig från att vara lycklig, ingen har rätten att ta det ifrån mig. Jag är stolt.
Stolt över att vara jag och över att ha tagit mig den långa vägen därifrån.

Jag säger bara fuck you till alla er där ute som inte klarar av att se mig lyckas. Som inte klarar av att jag mår bra som singel, är självständig, har bra betyg, har det mesta materiellt, har otroliga vänner och mår hur bra som helst. Jag vet att ni finns. Och jag tycker ni ska fokusera mer på er själva och er lycka istället.

Jag hoppas jag kan motivera någon till att ta tag i sitt liv. Den enda som har ansvar för din lycka är du.