Idag under sista finalmatchen i mittcupen som spelades mellan Nacka och Sollentuna (U-14) var det helt klart mest publik i jämförelse med andra finaler idag. Båda lagen hade ganska stora klackar på läktaren, SHC (sollentuna) hade den största av de båda.
I dessa hejarklackar stod/satt det till 90% föräldrar/vuxna människor.
Något jag verkligen reagerade över var att framför allt SHC klacken buade väldigt mycket. Både åt motståndarna när de klev in på isen, åt domarens beslut, åt uttalanden från motståndarna etc.

Riktigt skrämmande tycker jag. Buande är ur mitt perspektiv ganska osportsligt. Jag kan ha förståelse för att man under "viktiga" matcher reagerar över domslut man tycker är felaktiga, men man buar inte ut ett lag med BARN som är 13-14 år gamla när de kliver ut på isen för att spela en finalmatch. Det gör man bara inte.

Blir faktiskt förbannad. Är det konstigt att barn/unga idag har så dålig attityd när deras föräldrar inte agerar som ordentliga förebilder? Är det konstigt att barn i unga tonåren står och slår varandra på planen och att sen deras föräldrar buar när  de blir utvisade? KÄRA ISHOCKEYFÖRÄLDRAR, förstår ni inte själva vad det är ni förespråkar?
- Taktik, mentalt spel, fysisk styrka, spelförståelse, sammanhållning, uppladdning, coachning och utveckling ska vara det som avgör matcherna. Det ska inte vara domaren för att han/hon känner sig tvingad till ett domslut pga av skrik och gnäll från läktaren.

Man kan gå in med tron om att man är bäst, men hurvida det stämmer vet du inte fören slutsignalen tjuter och du står där med facit i hand. Med andra ord finns det ingen andledning i världen att vara annat än ödmjuk i det du gör i förväg. Detsamma gäller även på läktarplats.


Tänk er för.