Det låter kanske som att jag är extremt självgod, men jag är varken bättre eller sämre än någon annan.
Men det händer med jämna mellanrum att både folk jag känner och främmande människor kommer fram och säger att jag är snygg/söt/vacker/fin och dylikt.
Oftast brukar jag ta det med en nypa salt. Framför allt för att jag inte vill "hamna uppe i det blå" som många andra gjort, om ni förstår vad jag menar. Få ett enormt ego, helt enkelt. Men även för att jag har lite svårt att själv se mig ur det perspektivet.

Men idag var det en kille från min skola som skrev spontant:
"Va fin du var idag. :)"

Och just den här kommentaren värmde faktiskt mer än de flesta andra jag fått senaste tiden.

Varför?
- För att jag gick med oborstat hår, utsläppt i lite halvtrassliga lockar.
- För att jag inte hade något smink.
- För att jag kände mig allmänt.. ofixad.

Och någon uppfattade mig som fin ändå. Något typ av en lättnad och skön dos bekräftelse som var bra för självförtroendet måste jag säga.

Tack.


Foto taget i våran trädgård.