Idag var jag på föreläsning i skolan och sen på vägen hem, från tunnelbanan till vår lägenhet såg jag en gammal man med käpp och Icakasse.

Dem har fortfarande inte plogat på vår gata, så trottoaren är översnöad och folk går på vägen, även om det är mycket snö där med.

I vilket fall som, så såg jag hur han kämpade med att ta sig fram, så jag erbjöd mig att bära hem hans tunga kasse åt honom. Det var ingen  lång sträcka, men han blev så otroligt glad och tacksam och sa att jag var en så god människa. Han upprepade det flera gånger under de minutrar vi krigade oss fram i snön och när han tog emot kassen vid sin port såg jag hur genuint glad han var över att ha fått hjälp.

 

Det är sådana här händelser som gör att världen blir en bättre värld. Att människor hjälper varandra istället för att bara titta och gå förbi som vi här i Stockholm annars är något av proffs på.

 

När jag gick därifrån var jag fylld av glädje och kände mig god till mods, sen insåg jag att det jag gjorde faktiskt egentligen bara var att visa medmänsklighet, något som man faktiskt ALLTID borde göra.

Hoppas denna händelse kan inspirera någon annan, så som den inspirerat mig.