Som en diva
Tänkte just på att det känns lite pinsamt attt säga att jag går på diet.
Hemma hos Kalles mormor fick jag liksom tacka nej till allt från fika till frukt.
På jobbet, där jag får GRATIS mat äter jag min måltidsersättning och ursäktar mig med att jag inte ska ha.
Känner mig lite fisförnäm, om det är ett ord man använder 2013.
Samtidigt är det ju i viss mån ett misslyckande.
Jag har inte skött min mat. Jag har ätit för oregelbundet, vissa dagar knappt alls, jag har ätit för mycket kolhydrater och rört på mig för lite senaste halvåret. Nu får jag betala priset.
Jag köper mig själv några extra år att leva och lite bättre livskvalité, genom att göra om, göra rätt.
Men fortfarande känns det något pinsamt, att det enda jag tar emot är vatten.
Som en diva.. Waterdiva. Eller något. Haha.
Ingen fika här inte. Det är bara att sitta och se till att huvudet vinner över frestelsekänslorna.
Kommentarer
Trackback
