Jag tycker att folk som stänger av alla band till de förflutna tänker märkligt, då det trots allt är det förflutna som format deras nuvarande livssituation. Allt det traumatiska, det fruktansvärt jobbiga, alla misstag, alla lyckliga stunder, alla gånger du gråtit, skrikit, tänkt att du velat dö, att du hatar dig själv, att ditt liv är värdelöst och alla gånger du gjort saker du inte borde ha gjort. Alla gånger du skrattat, haft fjärilar i magen, känt dig stolt, upplevt ren lycka, känt dig älskad och uppskattad, varit nöjd och haft tur.

Alla dessa gånger och de övriga stunderna i ditt liv är det som gjort dig till den du är idag.
Din livshistoria är du den ända som vet om hela, och det är ingen kommer någonsin ta exakt samma steg du tagit.

Därför tycker jag det är så konstigt att folk inte vill minnas det gångna, hur hemskt det än varit. Det handlar om att minnas med distans och reflektera över det och vända det till en fördel som du kan ha nytta av idag.

Foto från 06 kanske.