jenipen

Text är egentligen ett farligt verktyg. Har förstått att jag ofta uppfattas som dryg i text, utan att egentligen ha någon annan avsikt än värme när jag skriver.

 

Vet inte om det är min brist på smileys, flera vokaer, uttropstecken osv som gör att det är svårt att vara säker på tonen i det jag skriver. Men det känns liksom inte som jag att göra så. Det känns som jag när jag var 14-15. Å andra sidan kanske det är vad som behövs för att inte få taggarna emot sig av människor som läser och tolkar det jag skriver som negativt.

 

Svårt detta alltså.

 

Sommarkänslorna svallar över.

Påskpyssel, solsken, vårstädning hemma och hemma tidigt från jobbet. SKÖNT.

 

Ska bli sååå skönt med lång ledigt denna helg.

Får se vad som hittes på.

 

Idag står ännu en soffleverans.(...!!) på schemat, så trött på Chilli Barkaby, men måste fixas.

Sen ska jag se till att verkligen städa bort det sista hemma så det känns fräsht att vara hemma igen.

Hatar när det är stökigt. Förmodligen en bieffekt av att levt i ständigt rörigt rum större delen av sin uppväxt (?).

 

Har föresten beställt hem saker, är det bara jag som kan logga in och spåra paket till förbannelse när jag väntar på någonting jag verkligen vill ha? Typ flera gånger om dagen. KOM NU JÄVLA PAKET.

 

Jaja, dags att röja lite till. Livet som ensamstående. Är ensam med min röra. Haha. Önskar att det var skagenröra jag var ensam om.

 

 

(skrivet tisdag)

Årets första utomhusfrukost i sällskap av min lilla bebis. ÄNTLIGEN VÅR!

 

Så var det dags igen. Det ständiga ämnet som ligger mig varmt om hjärtat, Damishockey.

I kväll hade över 3000 personer samlats  i Övik för att se Modo-LHC göra upp i finalmatchen i riksserien.

Var otroligt glad för alla spelares skull att få den stämningen i arenan, som större publik medför.

En jämn match, med bra målvaktsspel och några riktigt snygga mål. Valuta för pengarna för besökarna.

 

Sen droppar ena kommentatorn meningen "Jag tycker att damerna borde spela med en lättare puck, de får aldrig riktigt till några vassa skott från blå linjen efter som att de inte har samma fysiska förutsättningar".

 

Och så tog allt vad damhockeyns frammarscherade status heter ett steg bakåt när dessa ord rikssänds rakt ut till svenska folket. Alla människor där hemma som inte har en egen uppfattning suger likt disktrasor åt sig denna "FAKTA" från "experterna" på den oberoende NEUTRALA kanalen SVT.

 

Sen kommer nästa bakslag. Jag sitter på helspänn, slutskedet av matchen, det står lika och är ohyggligt spännande att se utgången. När det helt plötsligt blir en lila bild, kommer upp "Vem vet mest?" och ingen information om att sändningen ska flyttas eller dylikt.

Bläddrar som en tok bland svts kanaler, konstaterar att "nej, den sänds ingen annanstans".

Ringer pappa. Han är sur, säger att det är idioter och vi lägger på.

Går in på nätet, kollar på svt plays LIVESÄNDNING av DAMHOCKEYN. Men likt förbannat är det "Vem vet mest?" där också.

Då. Då hoppar äntligen sändningen igång igen på svt24.
Men då har jag tappat känslan, missat i vilket skede matchen är, och för de tittare som inte är lika fanatiska som jag, har förmodligen bytt kanal och därmed släppt damhockeyn.

 

Men det viktigaste av allt. SVT har ännu en gång denna afton uttryck deras inställning till Damishockeyn. Den är inte tillräckligt prioriterad för att man i förväg ska räkna ut vilka program man ev. behöver skjuta fram. Den är inte viktigare än ett inspelat "vem vet mest?" fören arga tittare hör av sig.
Och tar man hänsyn till att "vem vet mest" sänds i princip varje dag, i bland flera gånger om dagen, året runt. Känns det ännu mer tragiskt att denna engångshändelse finalen är, inte ska ha högre status.

Icke komersiella SVT, som finasieras av svenska folkets tv-avgift, som ska "värna om folkets intressen" tar genom dessa två händelser ett ställningstagande som gjorde att det slit Modo lagt ned för att marknadsföra matchen, var bortkastat för framtiden.

 

 

SVT har tagit ställning, kvinnors ishockeyspelande är inte viktigt.

 

 

 

 

Vaknade 04:30 av att jag varken kunde andas genom näsan eller munnen. TUR att jag köpte nässpray i lördags!

Så har varit hemma idag.. Låg hemma hela dagen i soffan igår också iochförsig.

 

= Sjukt rastlös, men utan att orka göra någonting.

:(

 

Mår kroppen bra så finns inget kan stoppa mig.

Är jag sjuk/har levt osund så har man inte alls den där genuina energi och glädjen i vardagen. Blir inte arg, bara sjukt oinspirerad, ledsen och allmänt depp typ.

 

Ska peta i mig lite torsk sen igår och hoppas att immunförsvaret gör sitt. Vill må bra!

Hoppas ni alla får hålla er friska!

 

 

 

 

- Gå kurs i privatekonomi och köp av värdepapper.

- Lära mig rida.

- Åka utomlands.

- Köpa sänggavel och kristallkrona.

- Fixa till mina tänder.

- Äta mer från havet och mindre nötkött.

- Inte säga nej till saker i onödan.

- Köpa ny garderob.

- Börja med yoga igen.

- Spara pengar.

 

Det här med att för första gången i ditt liv bo helt själv.

Innebär ju både PLUS och minus. Upptäcker hela tiden nya av båda.

 

Känns helt plöstligt mycket viktigare att bry mig om mitt yttre än tidigare. Inte för att attrahera någon av det motsatta könet, utan för att mitt självförtroende fått sig en törn och jag genom att känna mig vacker inte bara låter allt i livet förfalla. Jag kollar mig själv i spegeln mycket mer, inte för att jag är rädd för att jag inte ska vara fin, utan för att se mig själv i spegeln och påminna mig själv om att jag klarar allt.

 

Efter att mitt första riktiga förhållande tog slut var jag fullkomligt tömd på allt vad självförtroende hette.

Så känner jag inte nu. Jag känner mig så himla trygg i att jag klarar allt vad min vardag kräver. Jag jobbar heltid, tränar flera gånger i veckan, tar hand om mitt yttre, har någorlunda städat hemma och lagar all mat från scratch.

Något jag inte trott jag skulle fixa.

Ger gryma självförtroendepoäng.

 

- Ha någon att prata med när jag äter middag.

- Ha någon att "ta hand om".

- Slippa sova ensam.

- Att ta hjälp i praktiska situationer. Tex nu, jag når inte att sätta upp brandlarmet..

 

Men som man säger, tiden läker alla sår.