Härom dagen beslutade jag mig för något jag aldrig trodde jag skulle säga.
Att jag inte vill ha något med pojkvän, förhållande och kärlek att göra just nu.
Jag är mitt uppe i MITT LIV. MITT EGET LIV, som handlar om MIG och ingen annan.

Jag ska gå ut tvåan och känna att jag faktiskt kämpat till mig bra betyg i skolan.
Jag vill avsluta hockeysäsongen 09/10 och kunna säga att det var den bästa jag någonsin gjort.
Jag är så sjukt taggad på att lyckas just nu, på att lyckas med sakerna JAG vill göra.

Därför finns inte tid för en massa strul och tankar på någon annan.
Känner bara "nej, jag orkar inte".
Vill inte behöva anpassa mig för någon annan. Hur hemskt och djävulsk det än låter.
Jag vill bry mig om mig själv, göra det jag känner för, när jag känner för det och inte behöva ha en baktanke om att någon annan har ett finger i leken.


-Jag får dagligen komplimanger om hur jag ser ut. (Hur egoistiskt det än låter..)
-Jag analyserar varje dag och ser vad jag ska göra annorlunda och bättre.
-Jag har underbara vänner som både ger mig någon att reta, skratta och prata om allting med.
-Jag har en garderob som är mer överfylld än någonsin.
-Jag har två föräldrar som ställer upp på det mesta och ser till att kylskåpet här hemma innehåller det jag behöver för att klara av varje dag fysiskt.

Kan inte se någon punkt där det saknas något faktiskt.