Hemma. Efter en resa som blev betydligt längre än tänkt.
Skulle kliva av från båten i Mariehamn men hörde inte när de sa att vi var framme, och då vi bara stod i land i 5 min så missade jag avgången.

Fick sova på golvet på kryssningsbåten och åka med till Helsingfors. Använde alla kläder jag tagit med mig och frös ändå.
I Helsingfors åkte jag sedan spårvagn och buss och tog mig till flygplatsen, sen flög jag över till Mariehamn.

Sjukt omständigt, omskakande och en erfarenhet jag inte vill uppleva igen.


Kände mig som en flykting när jag kom fram med båten, visste inte vart jag var, vart jag skulle och det fanns ingen i det nya landet som hälsade mig välkommen med öppna armar.
Jag förstod inte heller språket, men tack och lov stod det mesta både på svenska, finska och engelska, så det gick an ändå.

Mitt VISA kort hade jag tidigare i somras låst för köp i utlandet efter greklandsresan som en säkerhetsgrej ifall någon affär skulle ha
kopierat mina kortuppgifter vid kortbetalning. Jag kunde alltså inte använda kortet även om mamma överförde pengar.
Jag fick alltså leva på de 9 Euro jag spelat till mig på en pokerautomat på båten, där insatsen var 40:-
Efter en dricka, spårvagnsbiljett och bussbiljett hade jag enbart knappt några pengar kvar. Köpte två små barnyoghurtar på flyplatsen för 1,6 Euro och då hade jag sen bara 40 Euro cent kvar. Vilket motsvarar ca 3-4 svenska kronor.



Jag var alltså hungrig, ensam och pank på Helsingfors flygplats där jag väntade i över 6 timmar. Jag fyllde på min pantflaska med vatten på handikapp toaletten.
När jag kom fram till Åland, Mariehamn, hade jag inte ätit på 24 timmar, men trots det var lättnads känslan enorm.
Flygplatsen var sjukt liten och det arbetade ca 4 personer på den. När jag gick för att hämta min resväska och en lugn låt på tyska spelades i högtalarna kunde jag inte annat än att le. Jag log som en fjant tills jag kom ut på parkeringen där mamma stod. Jag ville bara gråta, var helt överväldigad över att kunna slappna av igen. Nu var jag framme, i tryggt förvar och skulle få mat.
Något som annars är självklart kändes plötsligt så värdefullt.


Fick en sjuk insikt om hur flyktingar har det.
Enda stora skillnaden var att jag hade något att komma hem till. Ett hem.