Ni har typ flyttat 1 km hemifrån, eller ut i någon öde ort, har ingen högre utbildning någon av er, de flesta av er äger inte er bostad, om ni har ett jobb så är det typ inget "livstidsjobb", ni är 21 barre och tar er an ett helt liv till. Förbunda med ansvar, på livstid, kind of.

 

Jag försöker verkligen men jag F Ö R S T Å R  I N T E hur ni resonerar.

 

Tänker personligen de närmsta åren vara så sjukt självcentrerad i mina ekonomiska prioriteringar.

Låta mina pengar gå på mitt hem, garderob, välmående, bil och upplevelser med nära och kära.

Samtidigt som ni andra måste köpa 100000 blöjor, nya kläder hela tiden, dagisavgift, livsförsäkringar, barnvagnar, bilbarnstolar, cyklar, leksaker, barnmat, flaskor, nappar, våtservetter och lägga tid på att wabba, vakna upp mitt i natten, trösta, leka och vara sådär perfekt ansvarsfulla som föräldrar. Aldrig glömma frukt till dagis, extra kläder, märka alla kläder med namn, hämta, lämna, klä på, klä av, laga mat, mata, byta blöja och så om från början. Detta utöver det livet sedan tidigare redan kräver av en dig.

 

Känns så långt bort från det liv jag vill leva just nu.

Vet inte ens vad jag vill jobba med till 100%.. AAAH. ångest.