att du har en inkomst mindre än vad det kostar att överleva en månad.

att den du trott skulle bli far till dina barn aldrig kom hem igen, självvalt.

att du bor i en stadsdel där du knappt känner någon.

att du är ny på din arbetsplats och dessutom yngst.

att du är med i ett viktminskningsprogram där du förväntas gå ned i vikt och hålla träningsmotivationen på topp.

att du bor ensam och därmed är ensam om tvätt, disk, matlagning, städning osv.

att du mitt i allt får veta att din pappa kommer opereras för hjärtfel igen.

.. och att du är aktuell för undersökning av ditt hjärta i genetisk mening.

att du har en bil som måste åtgärdas inom en månad innan den får körförbud.

att du får veta att din bror och hans tjej också ska separera och ditt storasyskonansvar kickar in.

 

Nu när du föreställt dig detta, berätta hur du känner.
Om du inte kan föreställa dig,kan jag berätta att ibland blir det mycket att bära på ensam.

 

Som att det inte räckte så sa idag Kalle i princip upp kontakten fullständigt.

Eller så finsmakligt som han uttryckte det "jag känner inget behov av kontakt med dig eftersom att det är bra såhär".

Ord som skär som sågar i det jag annars lyckas stänga inne.

 

 

Mitt i allt jävla kaos som mitt liv just nu innebär försöker jag hålla gnistan uppe.

Men det är svårt när livets alla berg krigar mot optimisten och fightern inom dig.

 

Söker inga medkänslor. Bara önskar att ni kan förstå.

 

Trots allt, jag har ett jobb jag gillar, ett hem jag älskar, bästa föräldrarna och en liten kanin som blir lika glad varje dag när jag kommer hem. Tack också till fina vänner och bekanta igenom allt detta.