Nailpolish
Bucketlist 2014
- Åka till maldiverna.
- Nå målvikten.
- Köpa en fin sänggavel.
- Springa ett lopp
- Bli grym på gelenaglar.
- Bli bättre på att hålla kontakten
- Köpa fler byxor
- Skaffa glasögon/linser
- Tandblekning
- Försöka ha fint hemma dagligen
- Skaffa ett husdjur
- Nytt jobb
Gjorde mina första gelnaglar någonsin själv idag.
Jag har tagit ställning
Julklapp från svärföräldrarna
Dröm örhängen. Ska from nu aldrg köpa något för "rea" eller dylikt, utan bara sådana där dröm örhängen man går och suktar länge efter. Gav mig själv några Marc by Marc Jacobs i julklapp. Värt.
Året 2013
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tatuerade mig, åkte till Ullared och började jobba inom en ny bransch.
Hur har ditt 2013 varit?
Det har varit intensivt.
Blev du kär i år?
Var redan kär.
Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?
Har specifika dagar, men inga datum.
Vad är din största framgång 2013?
Att jag varit på så många intervjuer, provat olika arbeten.
Bästa köpet?
Vår hallförvaring!
Vad spenderade du mest pengar på?
MAT. Tveklöst. På andra plats: träningskläder.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja. Att känna mig så tillfreds med livet.
Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
TRUMPSTA. Varenda jävla gång jag sätter mig i bilen är den låten på radion. Blir aldrig av med den.
Vem har du umgåtts med mest?
Emelie och Kalle.
Har du haft ett förhållande under 2013?
Ja.
Vart reste du under 2013?
Reste enbart inom landets gränser. Vi hade bara 1,5 veckas semester i somras så blev lite skärgård och ullared.
Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014?
Fast heltidsanställning, gärna arbeta med interiör.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Minns inte ens.
Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Bättre ekonomi.
Vem saknade du?
Farmor o Farfar.
De bästa nya människorna du träffade?
Har lärt känna nya människor via Götatraneberg, via Tumbas damlag, via bekanta och via arbetet på Max.
Vad vill du säga till dig själv inför 2014?
Skjut inte bort dina drömmar tillförmån för andras hela tiden.
Jul, jul strålande ju
Igår
Street art grönalinjen
Hittade denna kreativa skapelse på baksidan av reklam i tunnelbanan.
GRYM tänkte jag och tog med den hem så att den inte slängs.
Måndagsmys
Börjar bli gammal
Var dum nog att frossa i choklad.. Så nu ligger jag här i soffan, med spykänslor, dödstrött men kan inte sova då jag mår sjukt illa. Hurtänktejagdär?
Inget nobelpris för det.
Sjukt också att idag var 3e advent. I min värld är 4 tända ljus i adventsljusstaken detsamma som julafton.
Har 0 % julstämning trots att min älskade julstjärna, ljusstakar, och gardiner och allt är uppe.
Har både gjort knäck, bakat lussebullar, slagit in några klappar och skrivit en önskelista till svärmor som tjatat.
Går in på sista arbetsveckan innan jul, åt julbord i fredags och köpt både apelsiner och nötter.Men känns som att julen är längre bort än 10 dagar.
Något annat som känns ofantligt långt bort är det faktum att jag inom 1,5 månad når åldern 22.
Hade ångest inför att fylla 20. Kändes som att det var den magiska "vuxen" gränsen.
Efter 20 så är man vuxen for real och måste bete sig så.
Såhär lagom till att jag börjar närma mig 22 känns det som att ordet "vuxen" fått en lite mer breddad betydelse.
Vuxen = en dålig definition av att ha nått den myndiga åldern 18.
Vuxen = en äldre ansvarsfull person som har erfarenhet.
Vuxen = en sinnestämning, något man känner sig som under vissa omständigheter. Ex. när jag deklarerar, betalar hemförsäkring, skriver under avtal/liknande.
Vuxen = en förväntning på en högre mognadsnivå, ofta på någon annan.
Vuxen = någon som skaffat barn.
Jag kan känna mig oerhört VUXEN ibland. Både sådär tråkigt vuxen som man tänkte när man var barn men även mognadsmässigt. Får lite livskris när jag inser att det ligger torsk i min frys för att "man måste äta det ibland", att jag släcker överallt efter mig för att "det kostar pengar och är dåligt för miljön" och alltid är så himla förutseende.
Jag blir irriterad när Kalle känner ett behov av att spela tv-spel. Det gjorde jag när jag var typ 10 år.
Jag tar med mig egna påsar till affären när jag storhandlar för att det är dåligt för miljön och vi har massor av påsar hemma.
Jag blir frustrerad när folk inte fattar att allt i mitt hem kostar pengar. Folk kan kläcka ur sig "vi äter det ni har hemma istället så kostar det inget, istället för att äta ute". Vet inte om dem tror volontärer kommer med maten i min kyl/frys/skafferi men jag tar min bil (kostnad, reparation, bensin, spolarvätska, kylarvätska, olja, försäkring) för att KÖPA och BETALA (pengar, tid, energi) för att maten hemma hos mig "bara ska stå där".
Och är det inte magisk hur den där förbannade toarullen aldrig verkar ta slut?
#ångest #livskris #hjälp
Önskelista
-
.. Därför blir jag så himla frustrerad när folk tenderar att göra saker så jävla jobbiga för sig själva. WHY?
Brunch
Dagen med stort D
Vaknade upp, med "överkörd-av-tåget" känsla i hela kroppen.
Kunde inte komma fram till om det berodde på gårdagens krigarmatch där jag spelade 66% av matchen eller det faktum att förkylning knackar på dörren.
Var i allafall hemma, gjorde någon gran-deko-grej aka julpimpade min dörr. Misslyckades med att få till en krans av de tallkvistar jag fann här i närområdet så det får vänta till vi köpt en riktig gran. (x antal veckor kvar)
Fick i alla fall känna mig lite händig när jag satte upp den. Händig är annars ett ord jag inte skulle använda när jag beskriver mig själv. Blivit lite handikappad på den punkten då min pappa är snickare och den dagen jag flyttade hemifrån flyttade ihop med en elektriker. = andra löser den typen av problem.
Jaja.
Fick till den matmässiga julhandlingen; läs prinskorv, saffran, ost och nötter.
Och betade av alla julkort vi ska skicka iväg. Är det föresten lite 1900-tal att skicka "verkliga" snigelpost kort?
Jag sitter och klistrar roliga saker på kuverten och hoppas att mottagaren jublar över snea tomteluvor och handskrivna saker istället för någon digital dansande tomte i mobilen.
Slutligen tänkte jag märka denna dag som dagen med stort D.
I helgen har jag och Kalle varit tillsammans i 3,5 år. Under dessa år har Kalle ätit frukt lika många gånger på ett år som jag gör på en månad, MAX. Och då mest bara Granny Smiths äpplen. Inte ens det ibland. Köpte till och med en appleslicer då han påstod att andledning till att han inte åt äpplena var för att "det är godare att äta dem i bitar". ... Såhär ett halvår senare är appleslicern mest begagnad av mig.
Idag tvingade jag han i alla fall att äta en mandarin då han håller på att bli sjuk. .. Sen åt han en till. Och utbrister "det här är typ min favorit frukt"......... .......
Jaja, natti nu. Pusspåer.
Min middag, ångad torsk och persiljeäggröra. Gjorde en vitaminboostad Broccolisoppa till Kalle.
Min helg
Lights festival, på Tele2 arena.
Övernatting hos fina Emelie i Farsta strand.
Match och middag i Tumba.
Nu: adventsmys innan läggdags.
Middag
2010-talets online liv
Det här med alla nyblivna föräldrar i min ålder som lägger ut 100 tals bilder på sina barn.
Jag vet att det är era barn och att ni som målsman gör precis vad ni vill.
MEN.
Är det egentligen inte lite egoistiskt?
Jag menar, era barn blir dagligen exponerad i en rad olika sociala medier, där flera av sidorna (ex. facebook) i samma sekund ni lägger upp bilden på ert barn därmed ÄGER bilden på ert barn. Det är något vi alla godkänner när vi blir medlem på sidan.
Vi som är vuxna kan bestämma vad vi vill lägga upp och inte, men när era barn växer upp kommer det finnas en massa foton på dem som dem inte själva valt ska finnas där.
Och varför detta exponeringsbehov av barnen?
Jag pratar inte om ett foto då och då. Något enstaka foto av stolthet, att visa avlägsna släktingar/vänner, dylikt, jag köper det, men detta dagliga uppdaterande, ibland flera gånger om dagen. Barnets outfit, barnets nya saker, barnet gör detta, barnets första ____. Idag får vi minsann följa vartenda steg.
Jag förstår att hela livet cirkulerar kring detta lilla mirakel, men fortfarande, är det inte av egna behov ni väljer att lägga upp alla dessa foton?
Har barnet något behov av att finnas på internet? Med största sannolikhet, inte.
Och skulle barnet gärna ha bebis/barn foton på nätet kan det på äldre dar enkelt lägga upp det själv.
Kanske förstår jag inte, då jag inte har egna barn.
Kanske är detta en framtida naturlig del av livet? Att låta världen se dig växa upp online.
Men jag hoppas innerligt att alla föräldrar därute publicerar saker medvetna om att dessa bilder kan vara Pedofilgodis, något någon annan i världen sparar ner, något ditt barn i framtiden önskar inte fanns där.
Om vill leva med det och är medvetna om varför ni gör som ni gör, har jag inget att säga, men ni får gärna förklara.
Bloggportalen listar just nu 6532 bloggar om föräldraskap/barn.
Inspiration
Det här med jobb alltså
Ständigt dessa matbilder alltså. Jaja. Det är det som finns på instagram.. Haha.
Onsdag idag, redan, sjukt fort tiden går.
Idag:
- Åka för arbetsf. orkar inte skriva ut hela då det vekar som att deras handläggare bara sitter och läser min blogg.
- Hämta ut post.
- Skriva ut updaterat cv + personligt brev.
- Packa hockeygrejerna och röra mig till min uppväxt ort för lite träning och middag hos mor och far.
Föresten, insett att efter att ha sökt otaliga antal jobb så måste jag dra till med nya metoder verkar det som.
Är det någon därute som har ett jobb i Stockholmsområdet (gärna närhet till Bromma) till en 21 årig tjej med erfarenhet av barn, kundbemötande, kassa, restaurangmiljö, viss försäljning och positiv inställning till allt nytt som finns att lära, hör av er till [email protected] eller kommentera här så tar jag kontakt med dig/er.
Pusspåer.
Kvällshumorn är på topp
Finns det något skönare än när alla "to do´s" är borta?
Har rena kläder i byrån och idag städade jag större delen av lägenheten.
Sjukt hur mycket mer själen känner att den kan andas när det inte är så jävla mycket grejer överallt.
JAJA.
Gjorde asien-inspirerad middag och väntar nu på att Kalle ska komma hem från jobbet så att vi kan dra och tränish lite ute i kolsvarta Bromma. .
Måste säga att efter att ha besökt min bror i helgen (som bor ett par mil från stockholm) så framstår Bromma på många sätt som alldeles lysande. HÖHÖ. Toppenhumor.
Måste säga att efter att ha besökt min bror i helgen (som bor ett par mil från stockholm) så framstår Bromma på många sätt som alldeles lysande. HÖHÖ. Toppenhumor.
Sjukt hur snabbt man vänjer sig. Här är det aldrig kolsvart, helt tyst och man är sällan helt ensam, varken på vägen eller i bostadsområdena. Jag som trott jag var en "bo-på-landet" människa blev plötsligt lite tveksam.
Vet inte vad jag är rädd för men att allt är så mörkt och tyst är ovant, kanske därav lite skrämmande.
Apropå saker man vänjer sig vid.
Har senaste tiden blivit stammis på Ica Farsta, haha. Min bestie Emelie bor där och har upptäckt hur mycket billigare A L L T är där. Undrar varför det är så.
När det är extra pris i Bromma är det standard i Farsta typ.
Jaja. Mat mat mat .
heter jenipen@instagram för er som inte redan följer mig.
