Egentligen är jag nog en rätt hemsk människa.

- Jag kan bli sur på snygga killar som har fula flickvänner.
Visst, det innebär ju att han förmodligen tycker personligheten är viktig eller att han har allmänt dålig smak. Men ändå.

- Jag kan bli irriterad på tjejer som är snygga.
Varför är inte jag sådär snygg för?

- Jag gnäller på hur andra ser ut.
Samtidigt är jag helt pissed off på att vi lever i ett så ytligt samhälle.

- Jag skrattar åt folk som inte kan hur man ska komponera en bild, alternativt redigera den.
Folk som lägger ut foton på sig själva på nätet och fotot är så tråkigt/roligt att man blir mörkrädd.
Klart de inte kan hjälpa det, men för mig är det ändå jätte underhållande.

- Jag försöker att alltid ha en neutral inställning till saker och ting.
Ändå kommer jag på mig själv med att efter första intrycket tycka att någon är borta.

- Jag äter inte upp min mat.
Och barn dör i Afrika.

- Att mitt comviq-kompis är slut förstör mitt sociala nätverk tills jag fyllt på det.
Och människor bor isolerade på grönland.

- Jag blir besviken när jag får ett G i betyg, rent utav förstörd.
Och andra sliter arslet av sig för sitt G och blir helt lyckliga över det.

- Jag får flipp när min TV inte funkar, då jag har digital tv.
Och i mitt rum står en 42 tums platt tv.

- Jag blir arg på folk som slaktar djur och behandlar dem på ett avskyvärt vis.
Ändå äter jag min entrecôte med beanisås och har ingen aning om hur djuret mådde innan den hamnade på min tallrik.

- Jag mår bra av att se folk som är tjockare och fulare än mig.
Ja, hemska sanning. Det får mig att vara mer nöjd med mig själv.

Jag hoppas att så många som möjligt hinner läsa det här innan tolvslaget.

Vi har nu framför oss nyårsafton. En av årets höjpunkter för många där snygga, glittriga kläder, höga skor, ordentliga skjortor och champange brukas flitigt.
Många ungdomar samlas och festar långt in på morgonen därpå, äldre går på krogen och andra träffar de bekanta, äter en god middag och diskuterar året som har varit.

Några tycker att man ska förbjuda raketer för djurens skull.
Andra tycker att man ska göra det för att det varje år blir flera bränder i samband med smällare och raketer.

Personligen tycker jag att det ska förbjudas i privat bruk.
Inte för djurens skull, då de är väldigt få raketer som smälls i skogen. Och alla hundägare kan väl se till att rasta hunden innan tolvslaget och sedan låta djuret vara i ett någorlunda ljudisolerat rum när det låter som värst?
Min åsikt baseras inte heller på brandrisken då jag tycker att den egentligen är ganska liten.

---

Min brännskada

Fram till att jag var 15 år gammal hade jag och min bror och våra kompisars barn i samma ålder alltid fått smällare på nyårsafton. Till och med när det förbjöds fick vi smällare. Vi hade pansarvagnar, sköldpaddor, små bomber, små raketer, flugor, getingar, smatterband, 2-5 olika lysande smällare, vi hade mini bomber och allt annat man kan köpa i mångpack. Jag har alltid tyckt att smällare varit lite obehagliga, inte dem som lös eller man tände på och kunde gå därifrån en bra bit innan något hände, utan de som smällde efter ett fåtal sekunder främst.


bildkälla.

Hursom, årskiftet 2007-2008 var en erfarnhet som jag förevigt kommer bära med mig.
Jag stod ute och väntade på tolvslaget. En bit bort stod ett gäng andra människor och vi befann oss i ett ganska tätbebott område med mycket människor. Helt plötsligt kommer det ett gäng raketer mot mig och 6-8 andra som står ute på gatan. De smäller och träffar buskar, brevlådor och folk duckar och det är som att befinna sig i en krigsfilm.
Allt går väldigt snabbt och det smäller och jag känner hur det bränner till på benet. Jag tittar ned och ser jeansen brinna lite, släcker dem genom att ren panik slå på dem och börjar sedan kuta in i huset där jag var och sätter mig i badkaret och spolar kallt vatten på det öppna såret.
Mina nya jeans hade ett stort hål, jag blödde och det var svart av sot i såret, det luktade en bladning mellan bränt kött och krut. En lukt jag sent kommer glömma..


Min nyårsafton spenderades på akuten där de konstaterade att jag hade en brännskada och gav mig smärstillande drog-tabletter som jag sedan fick dricka i brustablett-form i 3 veckor framåt.
Tänk er när ni bränner er på spisen och sedan det över halva låret.
Jag låg helt still i sängen i över en vecka, jag kunde knappt gå och att duscha var fruktansvärt.
Kompressen jag hade hade varat ihop med såret och jag grät hysteriskt när jag tvingades dra bort den och byta regelbundet. Såret var större än min hand när man spretar med fingrarna och ärret finns där i dag även om jag smörjt in mig med krämer för att bleka ärrbildningen.

Jag låg i sängen och bara drack smärtstillande i en vecka.
Jag gick på kryckor i inte riktigt 2 veckor efter det.
Sen gick jag som en handikappad i en vecka till efter det.
Jag missade en hockeyturnering jag sett fram emot en längre tid.
Jag fick ett ärr som gav mig komplex när jag skulle till stranden första sommaren.
Mitt hjärta frös till is första gången jag hörde en raket efter nyårsafton.
Och jag lovade mig själv att aldrig mer ha något med detta att göra.


Allt detta, pga av att någon eller några oförsiktigt tände på en "bomb" som sedan välte.
Jag kände inte dem och de kom inte ens till platsen och frågade hur det gick.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Med detta inlägg vill jag få alla som ska tända rakter, bomber, smällare etc i kväll att tänka efter.
Hade raketen träffat 5 cm längre innanför insidan av låret hade jag med största sannolikhet varit steril idag.
Jag hade aldrig någonsin kunnat få barn för att någon för mig okänd person skjutit en raket som träffat mig.
Hade den träffat ögat hade jag varit blind och kanske förlamad i delar av ansiktet. Behöver inte ens påtala konsekvenserna av detta.

bildkälla.

Alla ni som tänker skjuta raketer och liknande.
- Var försiktiga. Var rädda både om er själva och andra omkring er. Ni har bara ett liv.
- Ha ordentliga anordningar som är stadiga så att raketer inte kan välta och åka åt fel håll. Att sätta ned i snön är en dålig idé.
- Var nyktra när ni gör det eller låt någon nykter ta hand om det. Alkohol gör att du får en sämre uppfattning.


Ta hand om er.

Det här gör mig helt jävla galen!
HUR FAN KAN DET INTE VARA STRAFFBART?!

I Sverige får man inte kissa på offentlig plats, man får inte säga neger, man får inte köra bilen för fort, man får inte ha bygga utan tillstånd, man får inte kränka någon men uppebarligen räknas inte att bli fotad i sömnen där fotografierna föreställer ens underliv som en kränkning?

Är saker som detta någon typ av offentlig handling som man kan titta på?

En fråga jag mer än gärna skulle vilja ställa till den personen idioten som fastslog den här domen.
Hur skulle du känt dig om din kompis pappa hade fotograferat ditt kön när du sov?

En annan tanke som slår mig.
Hur hemskt det måste vara för "mannens" dotter/son som bjudit dit tjejen som blivit fotograferad.
Och hur hemskt det måste vara för "mannens" fru/sambo om denne har någon sådan?

Ge han feta jävla böter!

Jag vet att det är många tjejer som läser min blogg som inte är särskilt sport-intresserade.
Lite klurigt då jag ofta uppdaterar om framför allt mitt liv som hockeytjej, även om jag försöker att hålla det på en ganska jämn nivå och även skriva om annat.

Hursom, tänkte jag att jag skulle göra ett försök att motivera alla att titta mer på sport, och förklara varför.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

5 anledningar till att vara sport-intresserad.

1. Idrott handlar om svett, prestation och känsla. Glädje, ilska, besvikelse, you name it.

När du ser på en match oavsett sport är det lätt att komma in i matchen och man får utlopp för alla sina känslor.
Man blir förväntansfull när det är nära att bli mål/när någon är nära att vinna.
Man blir glad när det blir mål/någon vinner.
Man blir sur/nervös/orolig när någon håller på att släppa in mål/förlora.
Etc. Man mår bra av att få utlopp för sina känslor, alltså mår man bra av att se sport.





2. Ingen i denna värld kan väl ha missat alla dessa snygga, attraktiva, vackra idrottmän och kvinnor?

Jag kan utan problem se en halv kass match där ett gäng snygga killar som hamnar i närbild då och då visas. Ytligt? Ja kanske men varför inte?
Och tycker man dessutom att matchen/tävlingen är intressant så kan man ju bara tacka och ta emot.





3. Förmodligen sportar någon du känner.

En mamma, bror, kusin, kompis, arbetskollega, klasskamrat eller bara bästa kompisens sambo. Sport där det är någon du känner/har en relation till som är inblandad blir faktiskt riktigt kul. Både att träna med denne och att se denne spela/träna. Helt klart värt att ge ett försök i alla fall!





4. Tycker du inte att sporten i sig är så rolig så finns det ju dem som kommit på andra sätt att engagera sig.

Du kan bli supporter och stå och ropa/heja/skrika och ha dig bäst fan du vill och få utlopp för energi på det viset.
Att vara en grupp människor som en hejarklack ger dessutom en känsla av samhörighet så då kan du ju passa på att skaffa lite nya kontakter eller bara njuta av känslan att tillhöra en grupp. Hört talas om black army tex? Söderbröder?






5. Om du frågar mig, så tycker jag att ett genuint sportintresse ligger lite i allmänbildning.

Om man ska veta att Britney Spears ska skiljas borde man väl ändå veta att Anja Pärson vann guld?
Eller åtminstone kunna namn som Gunde Svan, Börje Salming, Victoria Svensson, Therese Alshammar, Kajsa Bergqvist, Robin Söderling och Jan-Ove Waldner?
Men istället vem man vem Lady Gaga, Krunegård, Jay-Z, Pitbull och Christer Sjögren är? Eller?
För min del känns det bra att ha koll på båda delarna faktiskt.






Och en annan avdelning som går under katergorin känsla.
Lyssna till det här och njut.

Då


Idag


Det är helt sjukt vad media och utseendefixering gör med människor i dag..


Gåshud.. Kvinnan är ju otroligt duktig på att sjunga.

Vet inte hur många av er som följde såpan om färjan-Håkan. Jag gjorde det INTE men vet ändå vem snubben är. Gick in på Aftonbladets hemsida och möttes av det här.


HAHAHAHAHAHAHAHAHAAH! Vad fan? Vad är det för människor som vill se sådan där skit?

Nu är det officiellt julafton.
De flesta människor i dag förknippar julafton med något fint. Rent utav lycka och glädje.
Julafton är en högtid som i grund och botten handlar om Jesufödelse och kristendom, men som på senare tid eskalerat och blivit en jakt och tävling. Vem som kan köpa bäst, dyrast och mest julklappar. Vem som kan ha störst gran, häftigast belysning, mest välsmakande julmat, roligast julkakor och mest påhittiga rim. Vem som egentligen vinner tävlingen vet man bara själv.

Sen finns de dem som har en annan typ av jakt vid jul. Jakten på en varm plats att spendera natten på.
Jakten på mat, pengar och någonstans att ta vägen.
Där handlar det inte om vem som har det bäst, utan att den som har det sämre än sämst kanske inte överlever årskiftet, kanske inte ens natten. Där är att vinna första pris att ha sina tillhörigheter och livet i behåll den kommande dagen.
Dessa människor lever i juletid i det tysta.

Inte står det på Aftonbladet om Lena, 36 år på gatan som livnär sig på det andra kastar?
Nej där står det om Anna Ankas jul, en bortskämd överklass kvinna som inte står ut med annat än swarovskikristaller i sin julgran.

Jag tänker arbeta mig uppåt den dagen jag hamnar på arbetsmarkanden. Jag tänker se till att ha en stadig ekonomi, en hälsosam livsstil och göra rätt för mig i allmänhet. Sen tänker jag försöka ägna mig åt något som gynnar de som till skillnad från mig inte har allt. För även om mitt liv också haft en hel del åskmoln på himmelen, så skiner solen många gånger och gör att jag har lättare att se vart jag ska ta nästa kliv.
Jag har en mjuk säng, en bärbar dator, mobiltelefon, kamera, en garderob som svämmar över och flera handväskor under min säng. Jag har vänner, en familj, ett lag, en skola att gå till och jag har ett namn. Jag är någon och jag lever inte i det tysta.

Det är i genomsnitt 500 unika besökare i veckan på min blogg. Förra veckan var det till och med 600 st. (ganska många om man frågar mig.) Jag hoppas att samtliga läser det här inlägget.
Sen hoppas jag att alla tar sig en funderare och lovar mig en sak;
- Uppskatta det du har. Och framförallt det du får, inte bara fysiskt utan även av människor i form av kärlek.

Min första tanke idag går till alla de som till skillnad från mig inte kan sitta i en mjuk säng, lyssna på harmonisk julmusik, titta på juldekorationerna och veta att flera av paketen i vardagrummet har sitt namn.

Ni får mig att uppskatta livet. Och jag lovar härmed mig själv att jag en dag ska göra mitt bästa för att förändra situationen för folk utan någonstans att sova. Jag vet inte om det blir i form av välgörenhet, en fond, politiskt engagemang eller om jag helt enkelt tar med mig en termos ett par muggar och ger mig ut på stan. Det kan jag inte svara på i dagsläget, jag är trots allt bara 17, snart 18 år. Och även om det inte är en ursäkt så är det en orsak.


Tack om du orkade läsa hit och jag hoppas att det är fler än jag som idag ägnar dessa personer en tanke.

Tänkte på en sak..
Är det bara jag, eller är det sjukt stor skillnad på foton på Anna Anka?

Ju fler negativa händelser, beslut, och upplevelser jag har mitt liv just nu,
ju mer övertygad blir jag om hur jag vill spendera mitt liv sen.

Jag ser varenda tår, skrik, skratt och ångestfylld stund som en förberedelse på allt jag ska lyckas med senare i livet.
Alla fel jag gör, alla fel alla omkring mig gör, allt folk och säger/gör tar jag till mig och bygger någonstans mentalt upp min egen bild av hur jag vill göra själv.

Jag har redan nu börjat fundera på hur jag vill uppfostra mina framtida barn. Hur jag vill att de ska bli självständiga, oberoende och ha en rejäl dos självkänsla och kritiskt tänkande till saker omkring dem.
Hur jag vill finnas för dem, men inte kväva dem på deras väg till alla misstag de kommer att göra, för att komma underfund med vad som känns rätt för dem i slutändan. Jag tänker placera mina barn på ett dagis där det finns alla typer av kulturer samt barn med handikapp, down syndrom, hörselskador och olika klasser.
För när jag gick på dagis fanns allt det där, dock inte så mycket olika kulturer, men det kom sedan när jag började skolan. Och någonstans så gjorde det att jag redan som liten fick en bild av att det inte var konstigt med barn som såg annorlunda ut, betedde sig annorlunda, inte kunde prata, eller helt enkelt pratade teckenspråk. Det var liksom en del av vardagen när jag var 5. Likaså vad gäller kulturer.

När jag slutade sexan hade jag gått i samma klass som människor med föräldrar/som själva var från Indien, Thailand, Polen, Finland, Libanon, Korea, Iran, Irak och England. Människor med annan kultur var för mig en sjävklarhet i samhället och jag var under många, många år bästa kompis med en tjej vars pappa flyttat hit från Iran.
Därför är det för mig viktigt att barn överhuvudtaget idag, framtida vuxna, de som ska styra samhället och världen har en bra inställning till andra kulturer och varandra.

Tror att det egentligen borde vara steg ett i vår framtidsplan.


bilden föreställer mig, som barn, på dagis.

Jag vet inte om det roligaste med julen är stämmningen, musiken, maten, julklapparna, kalle anka eller helt enkelt alla helt FLIPPADE SMS jag får dagligen!

HAHAHAH!
----------------------------------------------------------
Häromdagen fick jag ett långt sms med:
"Snön ligger vit på taken, tomten knullar en nisse i baken.."


Någon dag senare fick jag ett MMS av en annan kompis med texten:
"God Jul tjejer!"
och en animerad bild på en snygg kille utklädd till tomten som strippar.


Senast för en stund sen fick jag ytterligare ett MMS med:
"Det blir ingen jul i år. :D Jag dödade precis tomten."
Och en bild på en jägare som skjutit tomten och alla hans renar.


Liksom? HAHAHAHAHA!
RIP- 1900-talets julkort med ordentliga foton och vackra rim.

Stabila värld. Stabila samhälle. Stabila uppfostran. Stabila uppväxt. Stabila barn.

Frågor utan direkta svar.

NOSTAAALGIIII!
Hej älskade 90-tal.


Är det bara jag som blir helt lycklig av det här introt? :D

Ge mig sommar!

Jag funderar en hel del.

Såg på systembolaget en fim med en massa uttlanden om att föräldrar inte ska köpa ut till sina barn, för att barnen ändå bara dricker för att bli fulla, inte för att det är gott.
Vilka är systembolaget att avgöra en sådan sak? Om jag inte misstar mig helt så består samtliga av de inom systembolaget av vuxna människor. Hur vet de hur ungdomarna resonerar? Och även om de också varit unga, hur sjutton kan de berätta för världen varför ungdomar vill ha alkohol?
Tycker att det är en god grundidé men det gör mig bara irriterad att de inte ens finns någon "fakta" för de dem säger.

Vet en hel del föräldrar som "köper ut" åt sina barn, både alkhol och tobak. Tänker givetvis inte nämna några namn, men vill bara peka på att det inte är så ovanligt som många kanske tror. Sen kan jag personligen tycka att man kan ha olika regler i hemmet, de skall ju egentligen anpassas efter hur pass mogen ungdomen  är, när den intar sin alkhol, vart och i sällskap av vilka. Tycker inte att föräldrar som låter sina ungdomar dricka ett glas i hemmet under deras uppsikt gör fel, så länge ungdomen är tillräckligt mogen för att vara medveten om konsekvenserna som kan bli av alkohol samt att det bara är "ibland" och inte en vana. Det är i alla fall min åsikt.


Hemma hos mig pratar vi aldrig direkt om alkohol. Jag är snart 18 och får enligt lag inta sprit då men inte köpa ut på systembolaget. Vad är logiken i det egentligen? Räknas det som att man "langar" om jag ber äldre kompisar köpa sprit till mig? Någon som vet som skulle kunna förklara?

Och i andra länder, tex Schweiz får man dricka när man fyllt 16. Varför är ålderskillnaden så stor?

Tror faktiskt att man skulle kunna sänka åldern i Sverige också, för då är det inte lika "stor" grej att dricka.
Kan tänka mig att många i dag dricker för att "det är förbjudet" och inte för att det är något socialt och välsmakande.
Skulle kunna tycka att man inom några år inför "alkohol körkort" som går ut på att man får gå en kortare kurs och skriva prov om alkoholkonsumtion, biverkningar, långsikta effekter och hur man håller en hälsosam inställning till det. Och sedan använder detta "kort" som leg på tex krogen, systembolaget och restauranger. Om man sedan missbrukar genom att bruka våld med promille i kroppen tycker jag man borde kunna få "kortet indraget".

Skulle inte det kunna vara något?

bildkälla. och bildkälla.

Vet inte om man ska tycka det är romantiskt, sjukt eller tragiskt. Eller kanske alla delarna.
Mannen har i alla kall kastrerat sig själv, och sytt i hop det hela hemma, med nål och tråd.

.. AJ?

Jag har nämt tidigare att jag har en "positiv mapp" på mitt skrivbord där jag sparar en massa saker som får mig att le, känna mig speciell, omtyckt eller bara vill minnas.

Tror att det är jätte viktigt att man "peppar sig själv" och berättar för sig själv ibland vad man tycker om med sig själv.
Om du inte tycker om dig själv, vem ska då göra det? Därför hade jag tänkt lista en del saker som är "positivt med att vara just mig".


- Jag har förmodligen något folk trivs med.
Då det är många omkring mig som regelbunder öser fina ord och lovord över mig. Det betyder massor för mig. Tack!

- Jag har ett "jävlar-anamma" som inte är av denna värld ibland.
Har jag verkligen, verkligen, verkligen bestämt mig för något, då utför jag det och inget annat alternativ än att lyckas finns att välja på. Målmedveten XXL, med andra ord.

- Jag känner många olika typer av människor.
Syrianer, Assyrer, thailändare, kineser, araber, libanser, finnar, svenskar, chilenare, italienare, afrikaner, indier, tjocka, smala, långa, korta, folk med pengar, folk med svår ekonomi, äldre, yngre, lika gamla, personer med problem hemma, folk med svårigheter, personer med handikapp, folk som aldrig haft en ordentlig motgång, osv osv.
Det gör att jag tror att jag har lättare att ha en viss förståelse med en rejäl bredd, om ni förstår.

- Jag är lättlärd.
Tackar den goda fé/gud/person/gen som gav mig den egenskapen. Hade aldrig orkat skolan om jag hade haft det jobbigt i samtliga ämnen.

- Jag har välsignats med en massa "bra" egenskaper som underlättar här i livet.
Det finns bara en grej här i världen jag är blyg inför, jag har inte svårt för att ta initiativ till saker, jag har ett ganska logiskt tänkande och allmän socialkompetens. Kan inte sluta reflektera sönder de stunder då jag möter människor som saknar något av detta..

Är det bara jag, eller är det här fruktansvärt hemskt?
Flickan på bilden, för er som inte vet om det, är Suri Cruise. Dotter till Katie Holmes och Tom Cruise.
Suri är född april 2006, vilket innebär att hon är 4 år i april nästa år. När bilden togs kan hon alltså ha varit max 3 år gammal. Läs det igen. FLICKAN ÄR TRE ÅR GAMMAL!

- Inget extra "barn-hull" på kroppen.
- En kort klänning.
- Ett par skor med KLACK.
- Notera även muggen i tjejens hand.

En fråga jag ställer rätt ofta nu för tiden;
Vart är världen påväg?

Ska inte barn vara just barn? Leka med bilar, dockor, gå i gummistövlar, ha på sig jeans och klänning samtidigt, vara leriga, smutsiga och snoriga?

I bland läser jag mina "gamla" bloggar. Har en från 2007 och en från 2008..
Det är intressant att se hur jag utvecklats i mitt sätt att skriva, men även att göra saker.
Tänkte göra några utdrag, för skojs skull!

Från bloggen 2008.


HAHAHA! På det inlägget, ungefär ett år gammalt.

Ur min blogg från 2007. (Notera att jag är 15 år gammal då)