jenipen

Okej, vad är grejen med att det är över hundra person som varit inne på min blogg idag och endast 3 st har lämnat en kommentar? Finns det verkligen I N G E N T I N G att säga om det jag skriver?


Sakna mitt långa hår, tjoho. :(

Ibland när jag spottar slem är det maskara i slemmet, äckligt som fan, men hur i helvete går det till?

Jag vill vara med i Let´s dance. Inte för att jag gillar danserna, inte för att jag gillar programmet eller ännu mindre musiken. Men de har så fina klänningar!

Dagens seriösa fundering: Hur kommer det sig att jag ALLTID duschar mellan 22:30 och 00:00 på vardagar?

Idag under sista finalmatchen i mittcupen som spelades mellan Nacka och Sollentuna (U-14) var det helt klart mest publik i jämförelse med andra finaler idag. Båda lagen hade ganska stora klackar på läktaren, SHC (sollentuna) hade den största av de båda.
I dessa hejarklackar stod/satt det till 90% föräldrar/vuxna människor.
Något jag verkligen reagerade över var att framför allt SHC klacken buade väldigt mycket. Både åt motståndarna när de klev in på isen, åt domarens beslut, åt uttalanden från motståndarna etc.

Riktigt skrämmande tycker jag. Buande är ur mitt perspektiv ganska osportsligt. Jag kan ha förståelse för att man under "viktiga" matcher reagerar över domslut man tycker är felaktiga, men man buar inte ut ett lag med BARN som är 13-14 år gamla när de kliver ut på isen för att spela en finalmatch. Det gör man bara inte.

Blir faktiskt förbannad. Är det konstigt att barn/unga idag har så dålig attityd när deras föräldrar inte agerar som ordentliga förebilder? Är det konstigt att barn i unga tonåren står och slår varandra på planen och att sen deras föräldrar buar när  de blir utvisade? KÄRA ISHOCKEYFÖRÄLDRAR, förstår ni inte själva vad det är ni förespråkar?
- Taktik, mentalt spel, fysisk styrka, spelförståelse, sammanhållning, uppladdning, coachning och utveckling ska vara det som avgör matcherna. Det ska inte vara domaren för att han/hon känner sig tvingad till ett domslut pga av skrik och gnäll från läktaren.

Man kan gå in med tron om att man är bäst, men hurvida det stämmer vet du inte fören slutsignalen tjuter och du står där med facit i hand. Med andra ord finns det ingen andledning i världen att vara annat än ödmjuk i det du gör i förväg. Detsamma gäller även på läktarplats.


Tänk er för.

En tjej från Segeltorps juniorlag som nyligen tagit sitt moppekörkort langade ett stört skönt foto idag.
Hon hade tydigen önskat sig en speciell rosa moppehjälm..




HAHAHAHAHAHA!
Är det bara jag som tycker att det är hur roligt som helst? Störtskön kommentar till.
"åt en champinion för att få den."

Pappa, kan inte jag få en ny handväska om jag äter en svamp?

HAHAHA!

Jag hatar frågan:
"Vill du ha mitt nummer?".

Vad fan svarar man på det liksom?
- Nej det vill jag inte? Då hade jag väl bett om det?
- Vad ska jag med det till?
- Varför skulle jag vilja ha det?
- Om du nu så gärna vill ha mitt nummer, varför ber du inte om det? Och NEJ, du får inte mitt nummer.

Hahaha.

"ÖHÖÖÖ, Vill du ha mitt nummer?"
- Hell no att jag vill!

Jag piercade naveln för 1,5 vecka sedan.
Dagen efter hette en klasskamrat att hon också ville pierca naveln på msn.
Igår följde jag med Frida när hon piercade sin navel.
Idag säger Nettan och Malin att de också tänker pierca sig i naveln.


Är det här som kallas trend? (intern sådan menar jag då)

Alright Tonight- James Blunt


Vila i frid världens skönaste gammel farmor.
Känns lite konstigt att du bara kastade in handuken sådär.
Vet inte riktigt vad jag ska säga än att det känns tråkigt som fan och att jag uppriktigt sagt kommer att sakna dina roliga kommentarer på de annars oerhört tråkiga släktträffarna.

Tråkigt att jag inte hann med att ställa alla frågor jag fick upp i huvudet i somras när jag upptäckte ett foto på gammel farfar i ditt sovrum. Det var en sjuk upplevelse då jag kände igen så sjukt många av hans ansiktsdrag i mitt eget ansikte..

Rest in peace, Clary.

Min kompis Jessica länkade ett fruktansvärt hemskt klipp på facebook som jag gick in och kollade.
Det visar en tysk man som sitter på sin fru och hugger sönder henne med en kniv.
Man ser folk omkring som sparkar till mannen då och då men ingen gör något mer fören kvinnan verkligen blöder rejält från hela överkroppen och hela hennes ansikte i täckt av blod.

1. Varför gör ingen något?!
2. Idioten som filmar, vad fan gör inte han (man hör rösten) något?!
3. Hur fan kan man ens göra så mot en annan människa? Allra helst mot sin egen fru?
4. Vad är det för skrämmande värld jag lever i?
5. Vad är det för jävla fel på folk som klarar av att göra så?

Jag varnar er verkligen för att se detta klipp. Det innehåller mycket starka bilder, och det är därför jag länkar klippet istället för att lägga in det i min egen blogg.
För er som ändå vill se det, klicka här.

Tänkte att eftersom att du var för feg för att lämna en källa att svara till, så får jag helt enkelt svara här.

---

Svar:
Till och börja med, trodde de flesta förstod ironin i mitt "Call me när Molly kastat in handuken". Haha.
Men uppenbarligen inte.
Sen vill jag bara säga att jag tycker det är otroligt intressant att du ska berätta för mig hur JAG ser ut. "du har finnar över hela facet". Liksom va? Haha!
Sen att "du ser inte bra ut alls.. du har finnar.." Vad är det för jävla argument? Är finnar det som avgör om man ser bra ut menar du? Titta på blondinbella ,tjejen har akne men är enligt min åsikt en av Sveriges vackraste.
Cameron Diaz har även hon extrema hudproblem, vilket man aldrig får se då tjejen ständigt är retuscherad.

bildkälla.

Tar upp dennaa oprovocerade, ogrundade kommentar i hopp om att få andra tjejer att inse att eftersom att personen just skrev något patetiskt i hopp om uppmärksamhet (som denna nu även fick, gratulerar) bara är något man ska strunta i. Då jag tydligt visat på att hans argument inte håller och är omoraliska.

Tackar även dig, "Ante", Andreas i Uttran (som var clever nog att tänka på att hans IP 85.225.146.249 sparas i min blogg) för att du får mig själv att inse hur mycket idioter det finns, och att jag själv inte är en av dem.







Och till alla andra därute som har finnar över hela ansiktet, som jag faktiskt inte har, det vackra sitter inte i hur mycket eller lite finnar du har. För vad är egentligen en röd prick i förhållande till en hemsk personlighet..? Inte ett smack.

Jag blir så arg på oss tjejer.
I såpor på tv:n där det är konkurens mellan tjejer sitter tjejerna och snackar skit och försöker trycka ned varandra.
I samma typ av program för killar sitter killarna istället och förhöjer sig själva genom att berätta hur jävla bra dem är på allting, även om det rent ut sagt kan suga totalt på det dem snackar om.

Vi tjejer är i allmähet så avundsjuka, så missunnsamma. Vi klarar inte av att andra tjejer ser bättre ut, har snyggare kläder, pojkvän, bil, hus, mer pengar eller är lyckliga. Låter hemskt men det är verkligen något jag kommit fram till.

Jag vet att det finns folk i min omgivning som stör sig på att jag mår så himla bra som singel.
Och vad är grejen med det liksom?
Varför kan inte folk unna mig ett välmående som självständig?

Jag har ingenting i min vardag som kräver en manlig partner.
Jag klarar mig själv, får så sjukt mycket kärlek av alla underbara människor i min omgivning och känner idag att jag inte ens skulle ha tid och ork för en pojkvän. Varför är det en sådan jävla norm att man måste ha någon?
Och varför är vi tjejer så avundsjuka och otillfredställda med vår egen livsstituation?

oredigerat foto, tjoho.
Lorentz & M.Sakarias - Lever Min Dröm


Jag är så jävla nöjd med min livssituation just nu. Mitt liv har allt. Folk berättar att de uppskattar mig, jag får fina komplimanger, lovord och beröm nästan dagligen. Jag känner mig älskad. Jag omringar mig med sköna människor och maximerar min umgängeskrets med olika personligheter som alla har något att dela med sig av.

Hockeysäsongen börjar närma sig sitt slut och sisåhär 20 seriematcher senare (har varit sjuk två st tror jag) har jag gjort 13 mål och 6 assist. (den som passar målgöraren) Med det har jag gjort lite mer än dubbelt så många mål som någon annan i laget och har bara dragit på mig en enda utvisning under hela säsongen i serien. Jag har nästan ett poäng i snitt per match i damserien, divsion 1 östra och har idagsläget spelat hockey i 4,5 år.
I trollhättan vann jag poängligan också med hjälp av mina fantastiska lagkamrater som många gånger levererade drömlägen. Där gjorde jag i snitt två poäng per match och hade inte en enda utvisning. Är jag nöjd?
-Som fan att jag är.
Alla poäng i Serien beror många ggr på fint spel med min underbara Johanna (som för övrigt skaffat en blogg nyligen som går att läsa här) och även Elin Benn som hittat formen iår.
Jag är även uttagen till Stockholms distrikslag U18 och ska spela turnering med dem nu om några veckor.

Jag anstränger mig lagom i skolan och såhär långt in i tvåan har jag endast två st G:n i slutbetyg av 17 st genomförda/pågående kurser vi haft hittils. Resten av betygen är över.
Mitt mål är att ha så få G:n som möjligt när vi tar studenten.

Jag har ett fritidsintresse i form av fotografering och får den här våren chansen att till och med ställa ut foton på en riktigt galleria. Helt sjukt!

Jag har en familj som ställer upp på det mesta, som understödjer mig till att lyckas och jag når delmål efter delmål i mitt blott 18 åriga liv.



Jag är nöjd. Jag är lycklig. Och jag mår grymt jävla bra. Ett jätte tack till alla som bidrar till detta.

Jag har funderat en hel del de senaste dagarna. Att fundera är för övrigt något jag gör ganska ofta när tiden finns.
Jag har funderat på det här med tacksamhet, uppskattning, krav och mognad.
Att jag egentligen är jävligt tacksam för att jag har i mitt liv, samtidigt som jag kräver en viss typ av uppvaktning från min omgivning. Visst är det sjukt?

Jag skulle bli skit sur om min mamma vägrade köpa mjölk när jag bad henne, samtidigt som jag är tacksam över att kunna göra mitt vaniljte med mjölk så fort jag känner för det.
Jag skulle bli sur på min pappa om han sa att jag tänker aldrig mer köra dig någonstans.
Och samtidigt är jag lättad över stressen det besparar mig att han faktiskt kör mig till träningarna flera dagar i veckan.

Jag blir arg på människor som säger att de hatar livet och att det inte är värt att leva.
För att det är trångsynt och de kan inte veta om livet var värt att leva fören de levt hela sitt liv.
Dessutom kan ju ingen människa i hela världen påstå att varenda liten sekund av deras liv varit skit. För om du nu befinner dig på en plats där allt är skit så uppskattar du helt andra saker, vilket i sig är en typ av lycka.

Jag tror inte alla i krig varit olyckliga jämnt.
Jag tror inte att människor som förlorar någon oerhört viktig kommer förbli olyckliga.
Jag tror inte att människor som förlorat allt kommer förbli olyckliga.

För jag tror att lycka, uppskattning och tacksamhet är någon typ av mognad och perspektiv.
Du måste vara mogen att gå vidare, mogen att förstå, mogen att acceptera och mogen att uppskatta.
För det behövs att du har ett perspektiv på saker.
Jag är lyckligt lottad som har blivit uppväxt i en förort med många kulturer, med många olika typer av människor, med olika klasskillnader, religioner, handikapp, etnisk bakgrund, med olika ekonomiska förutsättningar och hemförhållanden.
Det ger mig perspektiv. Och i och med att jag har perspektiv inser jag även vad jag själv har.
...Därför säger jag inte heller att jag hatar mitt liv när allt går emot mig.

Vad är grejen med att min pappa ALLTID ringer mig när det ska lagas mat här hemma?
Varför kan inte min SNART 15 åriga bror laga mat för?
Antalet gånger han har tillagat mat till hela familjen går att räkna på en hand och dessutom är han rätt dålig, så med andra ord behöver han verkligen träna.

bildkälla.

Jag har gjort mat till alla någon till några gånger i veckan sen jag var 13 år och började spela hockey och var tvungen att göra mat för att hinna till träningen i tid. Jag lagade pannkakor när jag gick i 2:an på lågstadiet och gick ut med MVG i Hemkunskap när jag slutade 9:an.  Jag kan laga mat.


Med andra ord är det mycket bättre om min bror som är snäppet bättre än inkompentent när det gäller kreativitet i köket får lära sig laga mat. Varför är man så jävla fast i mönstret att man alltid ska göra detsamma?

Så jävla sjukt att man börjar undra om det verkligen är på 2000-talet man lever.

Jag hittade en gång en mobiltelefon i skolan och såg till att den kom tillbaks till sin rätte ägare.
Några dagar senare fick jag ett kuvert och en slant med texten "Tur att det finns folk som är ärliga".

Men..

1. Om jag "tar" det jag hittar är det ju som att jag har snott den?
2. Min egen telefon var både snyggare, nyare och dyrare. Haha! (varför känns hela den meningen "kissie"?)
3. Jag skulle ju själv bryta ihop om min var borta och jag aldrig fick tillbaks den.

Borde det inte vara självklart att lämna in den i tron om att den kommer tillbaks till ägaren?