Jag skäms
Vaknade upp, gick in på facebook och möttes av detta arga inlägg på "hästar finns inte"-facebook sidan.
Tänkte att stackars krake som tar deras sarkastiska sida så allvarligt. Men sen började jag läsa vad folk skrev och jag blev faktiskt skit arg!
Vuxna människor skriver saker som jag definitivt uppfattar som personliga påhopp. Och även om Olofs inlägg, i forumet han skrev det på, kanske var lite som att hälla bensin på elden, så tycker jag att detta är helt sinnessjukt.
Jag skäms över svenska follket, jag skäms över bristen på empati, på hur lätt vi gaddar i hop oss i något slags "vi mot dom". Att gruppen började som en kul grej, att det blev en jätte hajp, att det är "på skoj" JA, VI FATTAR. Men denna vuxenmobbning är så jävla pinsam att jag hoppas att ni skäms ordentligt.
Lägger upp med bild och namn ocensurerat, självklart. Eftersom att detta är något dessa personer bör kunna stå för. Jag skäms i era vägnar.
Detta mina vänner, är bara några av alla kommentarer:
Dessa bilder på pommesfrit
Jag blir så frusterad över folk som lägger upp bild på sin middag, (ser på istagram, twtter, bloggar, facebook) en köttbit, en klick bea, och så dessa förbannade kroketter eller köp-pommes-fritesen, och så skriver dem "lyx middag" eller "mm vad gott".
Som att jag ska sitta hemma, läsa detta och tänka nedrans att jag inte får den där goda middagen.
Har sedan jag flyttade hemifrån ätit köpes-pommes 1 gång på Kalles iniativ.Aldrig mer. För det är så jävla mjöligt och äckligt.
Smakar inte ett skit. Står hellre i en halvtimme och skalar potatis själv för att därefter fritera den hemma eller göra den i ugnen. För då smakar det åtminstone mat och inte mjöl. Så sluta skryt om era mjöl-potatis-grejer..
Är det bara jag som tycker dessa är att kasta pengarna i sjön smakmässigt?
Jävla i-lands problem detta alltså.
Dålig redigering
Kikade in Maries blogg och möttes av detta. Varför i hela friden har dem redigerat bort hennes knän?
Speciellt det högra knät. Ser ju bara helt sjukt ut.
Förstör intrycket av den annars till synes helt perfekta Marie.
Stockholms mentalitet:
Stockholms mentalitet:
- - Vi pratar aldrig med främmande och pratar någon främmande med oss, utan uppenbar orsak tenderar vi att ignorera försöket till kontakt.
- Vi trängs som kryp i kollektivtrafiken, står i kö med minst 8 före oss på affärn efter jobbet, köar i rusningstrafik, men pratar om "egen space".
- Vi tar bilen till våra stillasittande sysselsättningar för att betala tusentalskronor för att få gå och röra på oss på gymmet.
- Vi har tillgång till kollektivtrafik, mat, taxi, sjukvård, uteliv alla timmar på dygnet alla dagar i veckan och tycker att alla som inte har det så bor på landet.
- Vi är mer rädda för farliga saker på landet än i city.
- Är man i stan är man i Sthlm, oavsett.
- Vi svär tyst över folk som går/står på fel sida på allmänna platser.
Trots detta köar folk i flera år för att få bo här..
Foto från St:Eriksplan i fredags.
Driften att alltid vilja ha bättre
Kom in på en disskusion med Kalle och jag drog en hemsk men sann slutsats.
Andledningen till att jag varje dag går upp och gör mitt bästa för att ta till mig kunskap och erfarenheter, att
utvecklas på individnivå, som det så fint heter; är det faktum att jag vill ha det jag inte har.
Det är den största driften i mitt liv.Att se till att jag lyckas med det jag gör, att få det jag vill ha och att hela tiden se bort mot h
orisonten och vara nyfiken på vad som finns där. Jag är samtidigt väldigt tacksam över min situation. Men visst tänker vi alla "jag skulle ju faktiskt kunna ha/få/skaffa en större ___, en bättre___, en sn yggare __" och sen kommer min inre demon, aka kontrollfreaket och säger högt och tydligt."Så hur når vi dit?"
Denna målmedvetenhet och drift har många gånger varit mitt fall, men samtidigt är det dessa egenskaper som gör att jag behåller motivationen och engagemanget i det jag tar mig an. De behåller min livslust.
För visst fan vill jag också ÄGA min egen bostad, inte bara hyra.
Jag vill också ha råd att färga mitt hår hos frisören varannan månad.
Jag vill också ha råd att unna mig massage när rygg och nacke skriker hjälp.
Jag vill ha råd att äta vad jag vill, varje dag och göra det utan baktanke.
Jag vill ha ett vackert inrett hem, mjuka handukar, nybäddade sängar och gärna att det spelas lite lugn
musik per automatik när jag låser upp dörren efter en lång dag av arbete.
så... Hur når jag dit?
random bild från helgen.
Muslimkritiska filmen som får världen att flippa ur
Det här mina vänner, är andledningen till att ett flertal människor senaste veckan dött i demonstrationer runt om i muslimvärlden. Helt sinnessjukt om ni frågar mig.
Några funderingar jag har.
1. Hur många av de människor som demonstrerar har faktiskt PERSONLIGEN sett den här filmen?
2. Hur många av de som demonstrerar som har sett filmen förstår det engelska språket?
(Har letat efter en procent på hur arabvärldens engelsktalande ser ut men har enbart kunna finna att inget av länderna som reagerat är medlemar i nato exempelvis. Utifrån det jag funnit drar jag en egen slutsats om att språkkunnandet inte är allt för utbrett i alla fall.)
(Har letat efter en procent på hur arabvärldens engelsktalande ser ut men har enbart kunna finna att inget av länderna som reagerat är medlemar i nato exempelvis. Utifrån det jag funnit drar jag en egen slutsats om att språkkunnandet inte är allt för utbrett i alla fall.)
3. Hur kan man vilja riva delar av sin stad, slå sönder biografer, döda folk och hota på grund av denna film?
- Kvalitén på filmen är som en nybörjare på en filmkurs.
- Ljudkvalitén är dålig, ljudläggningen med hästgnäggningar här och var helt ologisk.
- Allt är gjort i green screen och det är uppenbart att samtliga karaktärer är utklädda.
Det hela känns som en film ett par människor med lite för mycket tid skapat med önskan att få lite uppmärksamhet. För rent dramaturgiskt (hur filmen är uppbyggd) är den sjukt ointressant.
SÅ VARFÖR i hela friden kan man ens ta detta seriöst?
Har kollat på nyhetsändningarna, sett filmen, försökt sätta mig in i om det här var min livssyn/religion som kritiserades men jag kan inte på något vis förstå de EXTREMA reaktionerna som delar av arabvärlden visat oss.
Demonstranterna slår sönder ambassader. Som att det är ambassadernas fel att filmen gjorts?
Får jag vara fräck så anser jag att de som nu går ut och "demonstrerar" som det kallas i media, snarare vandaliserar skulle jag vilja säga, är människor som är lågutbildade, med dålig självkänsla, med enorm tro på sin relgion och som helt saknar källkritik. Eftersom att jag utgår från att de flesta av dem inte ens sett på filmen, tror dem på någon som sägs i folkmun, och är beredda att dö för det.
Som att det inte vore sjukt nog så om vi tittar på det hela rent allmänt.
Just nu, slår människor runt om i världen sönder sina städer, sina medmänniskor, för en film som helt enligt lag i sitt eget land, lagts upp på en "virtuell" sida. Den finns alltså inte ens i "verkligheten".
Har tillsammans med Izabelle besökt en moské i studiesyfte och har i allmänhet full respekt för muslimer som inte är extremister, men det som händer runt om i världen känns så jävla ålderdomligt och 1600 tal.
Öppen för andra åsikter/tankar.
Narkolepsi?
Har i två dagar sovit i nästan 10 timmar, trots det, så är jag sjukt trött när jag går upp. Å andra sidan vaknar jag ett par ggr under de 10 timmarna, men det känns ändå som otroligt lång tid.
Kan man drabbas av narkolepsi sådär bara?
Kan man drabbas av narkolepsi sådär bara?
Kan inte få ro i själen riktigt
-Det är dåligt väder.
-Det är måndag.
-Det är sjuukt stökigt hemma hos mig och Kalle.
-Jag slutar skolan kl 17.
-Jag har för 3e natten i rad vaknat 3 ggr, olika tider.
-Jag vaknade i morse med huvudvärk.
-Jag är sjukt trött och ska åka på labb om en stund.
Jävla skit dag hittils alltså.
Kan inte någon vifta med sitt trollspö i vårat vardagsrum så att det blir städat tills jag kommer hem? Blir stressad av att det är stökigt.
Kan inte riktigt få ro i själen fören alla "måsten" är avklarade.
Är det bara jag som känner så?
-Det är måndag.
-Det är sjuukt stökigt hemma hos mig och Kalle.
-Jag slutar skolan kl 17.
-Jag har för 3e natten i rad vaknat 3 ggr, olika tider.
-Jag vaknade i morse med huvudvärk.
-Jag är sjukt trött och ska åka på labb om en stund.
Jävla skit dag hittils alltså.
Kan inte någon vifta med sitt trollspö i vårat vardagsrum så att det blir städat tills jag kommer hem? Blir stressad av att det är stökigt.
Kan inte riktigt få ro i själen fören alla "måsten" är avklarade.
Är det bara jag som känner så?
Ett städat vardagsrum, dock har vi möblerat om och tagit in fler grejer sen fotot togs.
Tankar om att vara vuxen
När är man vuxen egentligen?
Är det när man jobbar? När man fyllt 20? När man är 18?
Eller är det när man flyttat hemifrån?
När man fått barn?
Eller bara när man känner sig vuxen?
Ibland vill jag bara vara liten igen. Slippa alla krav, allt ansvar och bara leva och se vart livet tar mig.
Är 20 år och det känns redan som jag går i något slags ekorrhjul eller en dålig skiva på repeat.
Det känns som att hela livet är något slags socialt spel där den som lär sig spelet snabbast eller har mest tur
tar sig fram bäst. Eller så är det bara så här i Stockholm.
... Aja, no time for blogging. A fucking hemtenta ligger och stressar mig. Peace.
bildkälla.
Är det när man jobbar? När man fyllt 20? När man är 18?
Eller är det när man flyttat hemifrån?
När man fått barn?
Eller bara när man känner sig vuxen?
Ibland vill jag bara vara liten igen. Slippa alla krav, allt ansvar och bara leva och se vart livet tar mig.
Är 20 år och det känns redan som jag går i något slags ekorrhjul eller en dålig skiva på repeat.
Det känns som att hela livet är något slags socialt spel där den som lär sig spelet snabbast eller har mest tur
tar sig fram bäst. Eller så är det bara så här i Stockholm.
... Aja, no time for blogging. A fucking hemtenta ligger och stressar mig. Peace.
bildkälla.
Månader av insikt
Ledsen för skeva updaten.
Jag är upptagen med att ta vara på varje dag.
Och sen jag flyttade ihop med min pojkvän så har man alltid någon att ventilera allt med ändå, vilket var bloggens funktion lite grann innan.
Vårat lillahus går funktionellt framåt. Idagsläget finns ett helt ok användbart kök och badrum, delar av garderoben är uppsatt på väggen, sängen är inne, tvn är uppsatt även om digital-tvn inte är igång än.
Jag jobbar dagligen och det har nu gått ganska exakt en månad sen vi flyttade in.
En månad med en massa utgifter på både julklappar och inredningssaker som porslin och husgeråd.
En månad med perspektiv.
Med risk för att låta som en gammal tant har de senaste månaderna givit många nya insikter.
-Hur lätt det är att bli vänd ryggen.
-Hur man måste vifta med hela armarna och inte bara vinka, för att inte bli trampad på i arbetslivet.
-Hur man måste vara hårdhudad och kunna berömma sig själv när ingen annan gör det, när man behöver det.
-Hur mycket mina föräldrar faktiskt betyder, även om jag är sååå dålig på att säga och visa det.
Saker som alltid tidigare varit en del av dagen; blogga, läsa bloggar, sminka mig, platta håret, välja handväska etc har bytts ut och istället handlar mina dagar om att på bästa sätt struktuera upp så jag gör klart det jag måste och ändå har tid med det jag vill.
Jag ger mig själv en ledig stund om dagen då jag sätter på lugn musik, tänder ljus och njuter av inre lugn och ro.
Någon jag aldrig känt behov av tidigare på samma sätt.
Vet inte om det är det här som är att vara vuxen, men vet man någonsin det?
När bestäms det att man är vuxen för övrigt?
Är det när man kommit till tillräckligt många insikter och mognat, eller när siffran i personnumret blivit tillräckligt gammalt?
Jag ville byta husläkare på vårdcentralen för 1,5 vecka sen och tjejen i kassan frågade om jag var 18..
Jag är upptagen med att ta vara på varje dag.
Och sen jag flyttade ihop med min pojkvän så har man alltid någon att ventilera allt med ändå, vilket var bloggens funktion lite grann innan.
Vårat lillahus går funktionellt framåt. Idagsläget finns ett helt ok användbart kök och badrum, delar av garderoben är uppsatt på väggen, sängen är inne, tvn är uppsatt även om digital-tvn inte är igång än.
Jag jobbar dagligen och det har nu gått ganska exakt en månad sen vi flyttade in.
En månad med en massa utgifter på både julklappar och inredningssaker som porslin och husgeråd.
En månad med perspektiv.
Med risk för att låta som en gammal tant har de senaste månaderna givit många nya insikter.
-Hur lätt det är att bli vänd ryggen.
-Hur man måste vifta med hela armarna och inte bara vinka, för att inte bli trampad på i arbetslivet.
-Hur man måste vara hårdhudad och kunna berömma sig själv när ingen annan gör det, när man behöver det.
-Hur mycket mina föräldrar faktiskt betyder, även om jag är sååå dålig på att säga och visa det.
Saker som alltid tidigare varit en del av dagen; blogga, läsa bloggar, sminka mig, platta håret, välja handväska etc har bytts ut och istället handlar mina dagar om att på bästa sätt struktuera upp så jag gör klart det jag måste och ändå har tid med det jag vill.
Jag ger mig själv en ledig stund om dagen då jag sätter på lugn musik, tänder ljus och njuter av inre lugn och ro.
Någon jag aldrig känt behov av tidigare på samma sätt.
Vet inte om det är det här som är att vara vuxen, men vet man någonsin det?
När bestäms det att man är vuxen för övrigt?
Är det när man kommit till tillräckligt många insikter och mognat, eller när siffran i personnumret blivit tillräckligt gammalt?
Jag ville byta husläkare på vårdcentralen för 1,5 vecka sen och tjejen i kassan frågade om jag var 18..
19 år, snart 20
Det suger att bli vuxen ibland.
- Jag åker hemifrån mellan 6-7 på morgonen, kommer hem mellan 18-19 på kvällen.
- Min post består mest av räkningar, fakturor och beställningar.
- Tid blir plötsligt något helt annat. Något som måste prioriteras rätt i minsta detalj, för att få framtiden att gå ihop.
Jag måste tänka långsiktigt samtidigt som jag tar beslut kortsiktigt.
- Helt plötsligt är pengar ångestladdade och stressframkallande.
- Jag hinner inte med det jag vill och orkar inte det jag borde som för några år sen.
- Inga lov.
- Jag har en enda rast om dagen, den är 30 min lång. 5 min av dessa går åt till att kissa.
- Mina föräldrar tänker inte köpa några julklappar till mig iår.
- Jag åker hemifrån mellan 6-7 på morgonen, kommer hem mellan 18-19 på kvällen.
- Min post består mest av räkningar, fakturor och beställningar.
- Tid blir plötsligt något helt annat. Något som måste prioriteras rätt i minsta detalj, för att få framtiden att gå ihop.
Jag måste tänka långsiktigt samtidigt som jag tar beslut kortsiktigt.
- Helt plötsligt är pengar ångestladdade och stressframkallande.
- Jag hinner inte med det jag vill och orkar inte det jag borde som för några år sen.
- Inga lov.
- Jag har en enda rast om dagen, den är 30 min lång. 5 min av dessa går åt till att kissa.
- Mina föräldrar tänker inte köpa några julklappar till mig iår.
ögonbryn
Gick in på bloggportalen och fann denna gamla bild på mig. Nice.
Snygga ögonbryn hade jag i alla fall. Råkade fucka upp mitt ena i förrgår när jag noppade haha.
Det är ju en trend att ha lite bredare målade ögonbryn nu. Men allvarligt, tycker inte det är fint alls.
Och även om jag känner/vet snygga tjejer som hakat på detta tycker jag att dessa brudar är ÄNNU snyggare med omålade.
Enda gången jag i mitt inre kan tänka mig att leva med det med inre harmoni är om människan har ganska mörk hår.
Det är sååå fult med ljust hår och jätte tjocka mörka ögonbryn.
bildkälla.
Senaste timmarnas tankar
*Vad fan gör 1 miljon människor på IKEA en tisdag kl 14?*
*En tant gråter bredvid mig på väntestolarna på banken, huh?*
*Åh! Kuddar för 12:-, jag plockar på mig 4st som en invandrar familj vid extra pris*.
*Wordfeud handlar egentligen nästan bara om tur, i alla fall i läget "random".
Och folk tror de är fett intelligenta om de får massor av poäng. Haha. *
Och folk tror de är fett intelligenta om de får massor av poäng. Haha. *
*Det finns såå många söta barnsaker på IKEA. Tror jag ska ta den där..
.. eller den där kanske.. Nej just det. Jag har inga barn!!*
Hahaha. Intensiv-chey.
För övrigt så har de nu börjat total exponera julsaker på IKEA.
Och folk tyckte jag överdrev när jag skrev julklappsliste förra veckan. Jag är ju minst sagt rätt i tiden uppenbarligen.
.. eller den där kanske.. Nej just det. Jag har inga barn!!*
Tjejen i kassan: Har du medlemskort?
Jag: Nej. Jag gick med för några dagar sen, blev fick veta att man tills kortet kom kunde hämta ett tillfälligt i entrén.
När jag kom till entrén idag fungerade inte automaten, men tjejen där sa att det finns fler i varuhuset. Jag har gått runt i hela varuhuset och inte sett en enda, så NEJ jag har inget medlemskort.
Jag: Nej. Jag gick med för några dagar sen, blev fick veta att man tills kortet kom kunde hämta ett tillfälligt i entrén.
När jag kom till entrén idag fungerade inte automaten, men tjejen där sa att det finns fler i varuhuset. Jag har gått runt i hela varuhuset och inte sett en enda, så NEJ jag har inget medlemskort.
Hahaha. Intensiv-chey.
För övrigt så har de nu börjat total exponera julsaker på IKEA.
Och folk tyckte jag överdrev när jag skrev julklappsliste förra veckan. Jag är ju minst sagt rätt i tiden uppenbarligen.
Min enda och enorma rädsla
Ibland pratar man om fobier, saker man är rädd för.
Jag har i många år känt ett sjukt obehag över att plocka i en diskmaskin. Konstigt kanske men jag är bättre idag.
I övrigt så har jag nästan inga rädslor.
Jag är inte rädd för spindlar, inte rädd för höjder, inte rädd för främmande hundar eller sådana där andra vanliga rädslor.
Min största och enda verkliga rädsla är något abstrakt och panikångest framkallande.
Jag är så sjukt jävla rädd för känslan av otillräcklighet.
Folk brukar säga att jag är överamitiös i saker jag gör, men det går inte annars.
Jag klarar inte av känslan av att totalt misslyckas eller att folk i min omgivning inte är nöjda med min prestation kring något.
Jag klarar inte av att inte vara nöjd själv. Jag har svårt att avsluta något innan jag är nöjd.
Jag känner mig otillräcklig när jag inte hinner allt jag behöver och vill.
När jag inte har tid eller ork att göra mitt bästa.
När jag inte har råd att gå ut med de vänner jag har.
När min pojkvän hellre är med sina kompisar på helgen än med mig.
När mitt rum ser ut som kaos, min garderob är hemsk och jag inte har tid, eller ork när jag väl har tid, att göra något åt det.
Det får mig att gråta och skaka. Att må skit.
Om det är någon som har några kritiska ord kring detta inlägg så ber jag dig att hålla dessa inne.
Om det är någon som känner med mig och vet hur man kan jobba emot det här, är alla tips välkomna.
Over and out.
bildkälla
Jag har i många år känt ett sjukt obehag över att plocka i en diskmaskin. Konstigt kanske men jag är bättre idag.
I övrigt så har jag nästan inga rädslor.
Jag är inte rädd för spindlar, inte rädd för höjder, inte rädd för främmande hundar eller sådana där andra vanliga rädslor.
Min största och enda verkliga rädsla är något abstrakt och panikångest framkallande.
Jag är så sjukt jävla rädd för känslan av otillräcklighet.
Folk brukar säga att jag är överamitiös i saker jag gör, men det går inte annars.
Jag klarar inte av känslan av att totalt misslyckas eller att folk i min omgivning inte är nöjda med min prestation kring något.
Jag klarar inte av att inte vara nöjd själv. Jag har svårt att avsluta något innan jag är nöjd.
Jag känner mig otillräcklig när jag inte hinner allt jag behöver och vill.
När jag inte har tid eller ork att göra mitt bästa.
När jag inte har råd att gå ut med de vänner jag har.
När min pojkvän hellre är med sina kompisar på helgen än med mig.
När mitt rum ser ut som kaos, min garderob är hemsk och jag inte har tid, eller ork när jag väl har tid, att göra något åt det.
Det får mig att gråta och skaka. Att må skit.
Om det är någon som har några kritiska ord kring detta inlägg så ber jag dig att hålla dessa inne.
Om det är någon som känner med mig och vet hur man kan jobba emot det här, är alla tips välkomna.
Over and out.
bildkälla
Transexualitet
Jag var på event häromdagen där det var öppet transsexuella personer. (Män -> kvinnor)
Jag: Om jag skulle ligga med en en transsexuell person som har kvar sitt kön, skulle du se det som att jag låg med en tjej eller kille?
Kalle: Båda. Eller skulle du se det som en trekant?
Haha. Ovanlig diskussion.
Svår fråga dessutom.
Jag: Om jag skulle ligga med en en transsexuell person som har kvar sitt kön, skulle du se det som att jag låg med en tjej eller kille?
Kalle: Båda. Eller skulle du se det som en trekant?
Haha. Ovanlig diskussion.
Svår fråga dessutom.
Okänd, "Vicky Eriksson" och "Vanessa Lopez". Sistnämda födda som pojkar. Bilden lånad från Vickys blogg.
Vill även passa på att förtydliga att jag inte har något emot personer som inte går efter heteronormen.
Ser HBT personer som alla andra även om diskusioner som dessa ovan kan göra en kluven. Vad är vad liksom?
Jag har skrivit en insändare
Har för första gången i mitt liv skrivit en insändare till tidningen. Ett svar på en annan insändare. Blev så upprörd när jag läste lokaltidningen och någon äldre man klagar på att unga som vill flytta hemifrån prioriteras före de lite äldre utan bostad inom kommunen.
Kalle och hans mamma har stått i kö till exakt samma lägenheter.
Hon fick placeringar runt 12.
Kalle fick mellan 111-208 i kön.
Kalle är ickerökare, har fast arbete, inga anmärkningar och skulder eller lån.
Med andra ord en perfekt hyresgäst?
Förutom en sak. Han är ung.
Det enda vi unga gör är att festa, låta, störa och slarva, eftersom att vi är så omogna och unga.
Vi får därför ingen lägenhet.
Eller?
bildkälla här.
Kalle och hans mamma har stått i kö till exakt samma lägenheter.
Hon fick placeringar runt 12.
Kalle fick mellan 111-208 i kön.
Kalle är ickerökare, har fast arbete, inga anmärkningar och skulder eller lån.
Med andra ord en perfekt hyresgäst?
Förutom en sak. Han är ung.
Det enda vi unga gör är att festa, låta, störa och slarva, eftersom att vi är så omogna och unga.
Vi får därför ingen lägenhet.
Eller?
bildkälla här.
Vi 19 åringar
19 år är en jävla märklig ålder.
Man får dricka alkohol, men bara så länge man gör det på pub, krog, restaurang eller nattklubb där åldersgränsen är under 20 år, eller där du känner någon så du kommer in i alla fall.
Man får göra exakt samma saker som en 18 åring, varken mer eller mindre men ändå är det mer press på en 19 åring eftersom att "man snart är 20 och inte är tonåring längre".
Man slutar gymnasiet samma år som man fyller 19, men om man inte vet vad man vill plugga vidare till, och inte hinner/lyckats fixa jobb så får man inte heller någon A-kassa (för arbetslöshet) fören man fyllt 20 år.
Man får dricka alkohol, men bara så länge man gör det på pub, krog, restaurang eller nattklubb där åldersgränsen är under 20 år, eller där du känner någon så du kommer in i alla fall.
Man får göra exakt samma saker som en 18 åring, varken mer eller mindre men ändå är det mer press på en 19 åring eftersom att "man snart är 20 och inte är tonåring längre".
Man slutar gymnasiet samma år som man fyller 19, men om man inte vet vad man vill plugga vidare till, och inte hinner/lyckats fixa jobb så får man inte heller någon A-kassa (för arbetslöshet) fören man fyllt 20 år.
- Vissa 19åringar har flyttat hemifrån, har fast arbete, kanske till och med barn och sambo.
- Andra 19 åringar bor hemma, jobbar inte alls, utan får pengar av mamma och pappa varje månad till att göra saker.
- En del 19 åringar pluggar på högskola och bor i en korridor.
- Vissa ser ut att vara närmare 30, ibland äldre (!!) och många ser ut att ha firat sin 15 års dag förra veckan.
Anton Abele 19 år moderat som sitter i riksdagen med en inkomst på 50 000:- /månaden.
Carolinhe Josfalk, 19 år är en bloggare som ligger bland de mest aktiva på blogg.se, "arbetssökande".
Anamaria, 19 år, en vän tll mig. Har en 3 årig son och väntar sitt andra barn i januari.
Och så jag själv. 19 år och vikarie på förskola/grundskola.
Rest in peace Lokomotiv
Blir helt tårögd av att se dessa scener från minnescermonin för laget i hemma staden.
Jag kände inte en enda spelare.
Jag har aldrig hört talas om laget Lokomotiv.
Jag är inte ett dugg insatt i ligan KHL.
Men ändå blir man så illa berörd av situationen, som är så tragisk, orättvis och onödig.
Spelarnas familjer, lagets alla inbitna fans och den ryska hockeyn har fått en fet smäll på käften. Helt i onödan.
Den sista spelaren, som var den som övelevt avled i morse av sina skador.
Vila i frid.
Jag tror jag personligen blir extra illa berörd då jag själv spelar hockey.
Hur mycket man än kan hata sina motståndare på ishockeyplan eller ha en vinnarskalle som heter duga, så har vi alla något gemensamt. Vi älskar sporten, oavsett, och kommer alltid göra.
Det är därför en sådan sorg när en del av världens enorma hockeyfamilj dör. Vi blir alla berörda.
Undrar om klubben Lokomotiv kommer återhämta sig efter det här.
I så fall lär det ta ett tag. Och vill man spela i ett lag där man vet att platserna i omkl.rummet tidigare tillhört
spelare som tragiskt blivit berövade på livet, och egentligen hade velat sitta just där. Jag vet inte om jag hade velat det.
Avslutar detta nedstämda inlägg med att skänka en tanke till livet och alla människor som precis som jag berörts av denna tragiska händelse.
Sjukvården är full av sur kärringar
Okej. Nu kommer ett långt och åsiktsfullt inlägg.
Kalle stukade foten igår på jobbet i samband med att han snubblade ned från en stege.
Idag åkte vi in till akuten, jag och han.
350:- kostar ett akutbesök.
Efter ca en 1,5h av väntan konstaterar en doktor att Kalle behöver röntgas. No shit?
Efter 1,5 av väntan efter superkonstaterandet får vi komma till röntgen.
Där kostar det 200:- för att få röntgas. Vad i helvete?
Vid röntgen får vi vänta i 40 min till och sen får Kalle komma in på röntgen.
Det hela tar 20 min och efter det måste tillbaka till akutmottagningen. En bra jävla bit att gå.
As bra eftersom att jag får bära alla grejer och Kalle hoppar omkring som ett retard på sina kryckor. Kryckmongo.
Väl tillbaka på akutmottagningen får vi vänta en timme till på svaret.
Sen tillbaks till första läkaren som denna gång konstaterar att foten inte fått någon fraktur men en ganska allvarlig stukning.
Kalle får läkarintryg och blir sjukskriven i 2 veckor.
Efter detta får vi gå till ett pyttelitet rum där en utlänskman med kvinnoröst lindar hans ben med gasbinda, helt slarvigt.
550:- och över 4h senare kommer vi ut från mottagningen.
Så jävla ovärt.
Vad fan är grejen med sjukvården?
Hur fan kan det ta så jävla lång tid?!?!
Det var inte ens mycket folk på akuten.
Och hur kan varenda jävla kärring i alla "luckor" där man ska betala/anmäla sig vara så dryga och otrevliga?
Byt jobb om det är så tråkigt?
Det är som att komma in på mcdonalds utanför stockholm, på landet.
Allt tar 10000 år och de som jobbar där har inställningen att de har "aaallll tid i världeen..".
När vi kom in på röntgen mottagningen var det T O M T vid receptionen, inte en människa.
Vi tog en lapp och Kalle och jag hoppade fram till en av luckorna.
Tanten innanför glaset drar upp och jag säger lugnt och sansat att:
"Hej, vi blev skickade till röntgen.."
Längre än så hinner jag inte fören tanten argt fräser åt mig att "sätt er och vänta tills jag ropar upp ert nummer!".
Skämtar hon?
DET VAR FÖR FAN TOMT DÄR!
Vad betalar vi skatt för?
För att otrevliga människor ska få sitta och dryga sig mot de som söker vård?
Dock cred till unga killen i ena luckan, as trevlig och hur hjälpsam som helst. Resten tycker jag kan gå i pension på momangen.
En annan grej jag kände av var att vi vart bortglömda och bort prioriterade för att vi var "ungdomar".
De som gick först var gamlingarna och små barnen. Och när vi gick för att ifrågasätta vår långa väntan var kommentaren
"Nääämen oj, har inte ni fått röntga än? Nähä, oj.. Då är det nog glömt.."
Ähj fy fan.
Låt alla över 55 hamna på mottagningar för gamlingar, sätt alla över 60 i pension och bygg ett sjukhus till i Södertörn.
Man dör ju nästan hellre i hemmet, omringad av saker man älskar, än lider på akutmottagningen det sista man gör i livet.
Jag sökte just på sjukvård på google för att kunna få en bild till det här inlägget.
Och ironiskt nog kom det upp en bild på min egen husläkare, en dryg kärring hon med, som jag inte hunnit byta än trots att jag skrev på papper för det över ett år sen. Haha. alltså.. vad är grejen?
Kalle stukade foten igår på jobbet i samband med att han snubblade ned från en stege.
Idag åkte vi in till akuten, jag och han.
350:- kostar ett akutbesök.
Efter ca en 1,5h av väntan konstaterar en doktor att Kalle behöver röntgas. No shit?
Efter 1,5 av väntan efter superkonstaterandet får vi komma till röntgen.
Där kostar det 200:- för att få röntgas. Vad i helvete?
Vid röntgen får vi vänta i 40 min till och sen får Kalle komma in på röntgen.
Det hela tar 20 min och efter det måste tillbaka till akutmottagningen. En bra jävla bit att gå.
As bra eftersom att jag får bära alla grejer och Kalle hoppar omkring som ett retard på sina kryckor. Kryckmongo.
Väl tillbaka på akutmottagningen får vi vänta en timme till på svaret.
Sen tillbaks till första läkaren som denna gång konstaterar att foten inte fått någon fraktur men en ganska allvarlig stukning.
Kalle får läkarintryg och blir sjukskriven i 2 veckor.
Efter detta får vi gå till ett pyttelitet rum där en utlänskman med kvinnoröst lindar hans ben med gasbinda, helt slarvigt.
550:- och över 4h senare kommer vi ut från mottagningen.
Så jävla ovärt.
Vad fan är grejen med sjukvården?
Hur fan kan det ta så jävla lång tid?!?!
Det var inte ens mycket folk på akuten.
Och hur kan varenda jävla kärring i alla "luckor" där man ska betala/anmäla sig vara så dryga och otrevliga?
Byt jobb om det är så tråkigt?
Det är som att komma in på mcdonalds utanför stockholm, på landet.
Allt tar 10000 år och de som jobbar där har inställningen att de har "aaallll tid i världeen..".
När vi kom in på röntgen mottagningen var det T O M T vid receptionen, inte en människa.
Vi tog en lapp och Kalle och jag hoppade fram till en av luckorna.
Tanten innanför glaset drar upp och jag säger lugnt och sansat att:
"Hej, vi blev skickade till röntgen.."
Längre än så hinner jag inte fören tanten argt fräser åt mig att "sätt er och vänta tills jag ropar upp ert nummer!".
Skämtar hon?
DET VAR FÖR FAN TOMT DÄR!
Vad betalar vi skatt för?
För att otrevliga människor ska få sitta och dryga sig mot de som söker vård?
Dock cred till unga killen i ena luckan, as trevlig och hur hjälpsam som helst. Resten tycker jag kan gå i pension på momangen.
En annan grej jag kände av var att vi vart bortglömda och bort prioriterade för att vi var "ungdomar".
De som gick först var gamlingarna och små barnen. Och när vi gick för att ifrågasätta vår långa väntan var kommentaren
"Nääämen oj, har inte ni fått röntga än? Nähä, oj.. Då är det nog glömt.."
Ähj fy fan.
Låt alla över 55 hamna på mottagningar för gamlingar, sätt alla över 60 i pension och bygg ett sjukhus till i Södertörn.
Man dör ju nästan hellre i hemmet, omringad av saker man älskar, än lider på akutmottagningen det sista man gör i livet.
Jag sökte just på sjukvård på google för att kunna få en bild till det här inlägget.
Och ironiskt nog kom det upp en bild på min egen husläkare, en dryg kärring hon med, som jag inte hunnit byta än trots att jag skrev på papper för det över ett år sen. Haha. alltså.. vad är grejen?
.
Står just nu vid ett vägsjäl.
Har åkt av stora vägen innan korsningen eftersom att jag inte vet vilken väg jag ska ta.
Grov daglig ångest över framtiden.
Hej kom och hjälp mig.
Låt mig vara typ 12 igen.
Har åkt av stora vägen innan korsningen eftersom att jag inte vet vilken väg jag ska ta.
Grov daglig ångest över framtiden.
Hej kom och hjälp mig.
Låt mig vara typ 12 igen.
